I går kväll låg jag och tänkte. Och tanken fick ett resultat. Jag frågade Leona om hon ville flytta in hos mig.

Det är vansinnigt att gå och betala över tretusen kronor för en lägenhet man inte bor i. Jag låg och tänkte på hur vi skulle få plats med hennes saker i min lilla lägehet och om man bortser från ett fåtal sakersom får förvaras nånstans så finns det inga problem. Det hela är ju ändå temporärt tills vi hittar en ny lägenhet som vi redan söker.

Och sen har vi ju det att folk kan tycka att det är lite tidigt... Men kan man inte bo ihop från början, när avgör man att... Nu, nu går det. Det gick inte igår men idag så kan jag bo med dig. Jag vill ju ha min älskling hos mig på riktigt.

Och hon sade ja.

Min bil är på verkstan så jag har fått låna mina föräldrars BMW. Man märker att man med åldern blir mindre begeistrad över såna saker. Hade jag fått låna den förr ett antal år sedan när den var nyare och jag inte hade haft körkort i lika många år hade jag säkert varit eld och lågor över detta. Glida runt i fin bil.

Men nu tänker jag bara på hur trång den är att komma in i och ut ur. Hur kan en så stor bil vara så liten bakom ratten. Jag trodde tyskar ändå var ett välväxt folk. Jag har sätet så långt bakåt och neråt som möjligt och jag får fortfarande lirka in mig i förarplatsen. Jag får vika mina fötter i konstiga vinklar för att få dem på ovansidan av pedalerna när jag sätter mig.

Och man har blivit lite för bekväm när man vanligtvis kör en automatare med farthållare. Jag glömmer stundtals att växla. Det går inte så bra att komma iväg från ett rödljus om man ligger i fyran liksom. Man upptäcker ganska snabbt att någonting inte ligger riktigt rätt till. Men när jag väl ligger på långa raksträckor utan fartkameror är det en fröjd att köra. När jag väl knökat in mig sitter jag skönt.

Just nu sitter jag med mitt morgonkaffe i soffan och mår relativt bra. Leona ligger vid sidan om mig och är bakis efter en tjejkväll. Jag hade otroligt kul igår när det spelades på Nick´s. Det var singer/songwriterkväll och vi spelade med Logan. Efter att ha varit ett band på åtta pers och sen haft en period när vi inte spelat alls är det kul att det börjat komma igån så smått igen. Dennis har spelat två gånger innan med bara mig och Basse och nu kom David med på trummor igen samt att det bjöds in kvinnlig röst från U.S of A.

Egentligen så missadde folk den äkta showen. När vi satt i källaren alla vi musiker med öl och whiskey och sjöng och spelade så det stod härliga till. Det var lite så att när man kollade på klockan och såg att den närmade sig åtta att man tänkte att... Snart är det här roliga slut. Men det var bra spelningar med.

Det var första gången jag hörde Chuck & Yaeger (tror det stavas så) och de är skitbra. Filip är ena hälften så jag borde inte vara förvånad. Efter spelningen så började folk på stället gå och det var tänkt att vi skulle göra en "allstar"-grej på slutet men av någon anledning blev det inte så.

Nu är det i alla fall Fars dag och jag ska hem till föräldrarna vid tretiden och på samma gång lämna bilen på verkstad. Jag har ännu inte köpt fars dagspresent. Det blir nåt litet.

Jag har nu läst ut "Kafka på stranden" av Haruki Murakami.

Precis som i hans bok "Fågeln som vrider upp världen" så suddas gränserna mllan verklighet och dröm ut på ett sätt som inte gör läsaren förvirrad, utan mer konfunderad och man får en känsla av att man nästan förstår hur det ligger till. Kafka på stranden handlar om den femtonårige Kafka Tamura som rymmer hemifrån och hamnar på ett bibliotek. Hans far har förbannat honom och sagt att han kommer mörda sin far och ligga med sin mor och sin syster. De två sistnämnda som lämnade dem när Kafka var fyra år gammal. Det finns alltså ett genomgående oidipalt tema i boken.

Parallellt handlar boken om den gamle gubben Tanaka som kan tala med katter. Dessa två historier närmar sig varandra genom boken och påverkar varandra.

Det var en skön läsupplevelse. Man har ingen aning om vart historien bär. Man är en medresenär och kan hur man än gör inte lista ut slutet. Jag kommer definitivt läsa fler böcker av Murakami.

I dag har jag haft sovmorgon och ätit goda frallor till frulle. Det blir en lugn fredag idag. Jag slutar ju först vid tjugo i tio ikväll och när jag kommer hem blir det soffa. Imorgon kommer det nämligen bli full rulle med rep och rigg och spelande på singer/songwriter-kväll på Nick´s.

Jag har kommit på att jag som gillar att sortera och lista saker har skrivit i den här bloggen i några månader nu utan kategorier och det går ju inte för sig. Jag kommer fortsätta skriva i "allmänt" för sådana här inlägg men jag har lagt till kategorierna: "musik", "film", "litteratur" och "ord & språk" för inlägg som handlar om det.

Det första jag läser i facktidningen när den kommer i brevlådan är skivrecensionerna. Det är den enda tidning där recensioner har gett så många bra tips och så var det i morse också. En kort recension av den senaste skivan från The Felice Brothers. Ett band jag aldrig hört om förut.

Men jag lyssnar och vill inte stänga av. Spotify är underbart. The Felice brothers spelar någon form av blandning av new-country och folk som bara sprider glädje. Och just rösterna. Man kan spekulera att det är så en Bob Dylan i kanske trettioårsåldern skulle låtit om han tagit sånglektioner.

Eftersom jag inte längre förstår hur man bäddar in youtubeklipp bifogar jag i stället en enkel länk:

http://www.youtube.com/watch?v=vXhTmL5kMBE

Håll till godo.

I går kväll efter jobbet körde jag en sväng inom Möller. Det blev gött snack över en öl i soffan och klockan var närmare ett innan jag fortsatte hem.  Snacket hamnade också på EVE Online, ett spel jag spelade med stor gläde förr men aldrig fick tillbaka suget på efter ett sommaruppehåll. Jag hade sugts in i ett rullande maskineri som inte kändes som det jag var ute efter men eftersom man spelade med arbetskamrater så kände jagatt jag inte bara kunde hoppa av när jag satt igång allting. Men att prata om EVE hela dagen på jobb och spela det när man kommer hem kan mätta nästan vem som helst och det var det som hände mig.

Men efter att ha snackat med Möller igår och han bjöd in mig till 21 dagars gratis spelande så började jag bli lite sugen igen. Och idag när jag gick upp skapade jag en ny karaktär och började så smått spela och tyckte det var lika kul som förra gången jag började.

Denna gången ska jag inrikta mig mer på PvP istället för att bara plöja igenom asteroider och flyga på uppdrag. Det lär bli en helt annan upplevelse.

Men det finns en verklighet också. Och i den verkligheten är det dags att diska. Jag blev lite irriterad innan. Som den grabb man är tänkte jag att idag skulle jag diska utan att Leona påminde mig och på så vis bevisa att jag inte allid behöver påminnas minsann. Men hon hann påminna mig innan hon gick för att plugga! Agh!

Eftermiddagsveckorna på jobbet är råkiga på det viset att ens sociala liv i stort sett är ickeexisterande under den veckan. Jag träffar Leona på morgonen och på kvällen när jag kommer hem men det verkar som om timmarna är färre just de veckorna jag jobbar eftermiddag. Man kommer sällan upp i god tid och även om man skulle påbörja något så tar det inte lång tid innan man ska iväg på jobb. 

Jobb ja... Jag måste verkligen hitta ett nytt. Jag är så obeskrivligt trött på mitt nuvarande så jag kan trilla ihop. Jag har ett lätt illamående varje dag när jag sätter mig i bilen för att köra de två och en halv milen jag har dit. Det sägs ju att det inte är rätt läge att byta jobb nu mitt i en finanskris men det skiter jag i. Jag tar den osäkerheten om jag hittar nåt jag kan tänka mig trivas med.

I lördags pratade jag tydligen med Nathalie om hennes jobb. Jag kommer inte ihåg så mycket av samtalet så Leona har fyllt i en del luckor men jag får nog ta en fika med henne och se om jobbet där kan vara nåt för mig med. Just nu väntar jag på besked från larmföretaget där jag sökt jobb som installatör och jag har skrivit ut en hel bibba CV som jag kan lämna på ställen om jag får ett infall.