Det här har tagits upp förr på väldigt många ställen och det har funnits bloggar och sajter tillägnat dessa fenomen men jag kan inte låta bli att påpeka ohyggligheten i det hela ännu en gång. Och jag kommer säkert att upprepa mig nån gång i framtiden. Jag skulle inte bli överraskad.

Det finns vissa vanligt förekommande fel i folks språkanvändning och vissa kan man skylla på att det är dialektala avvikelser som till exempel skånskans överanvändning av han och hon. "Jag tycker om han."

Särskrivningar hr blivit ett sådant fenomen som samtidigt som det är fel har fått en liten lajbans-status på något sätt. Sjuk syster... Hihihi... Skum tomte... Åh vad roligt. etc. Vilket tar bort fokus från att det är vidrigt språkmässigt med särskrivningar. Jag stör mig till och med på att sätta bindestreck mellan ord i ett dubbelord. Sjuk-syster, skum-tomte. Folk som gör det behöver gå vidare från Bamsetidningarna och läsa riktig litteratur. Men som sagt... Tagna ur sin kontext kan särskrivningar vara underhållande.

Men något som går mig på nerverna... På riktigt, och jag vet inte om detta säger mer om mig än felsägarna är folk som säger interjuva när de menar intervjua. INTERJUVA!!! jag vet att det är ett låneord men det är ingen ursäkt. Det värsta med det hela är att det är folk som arbetar som reportrar på TV och radio som säger fel. Jag får rysningar när jag hör det. Vi har vj-ljudet i så många andra ord. Jag känner ingen som säger 'avöjra' istället för avgöra. Ingen säger 'agvift' istället för avgift.

Detta är kanske att göra en höna av en fjäder men vad hade vi varit utan de där små sakerna vi älskar att hata?