Jag har nu plöjt igenom The Graveyard Book av Neil Gaiman och som vanligt efter att ha läst en av hans böcker är jag mer än nöjd. Visst det är en barnbok eller ungdomsbok men Gaiman har sett till att boken är skön för alla åldrar.

Gaiman riktar sig till barn på en seriös nivå. Han vet att barn är starkare än vad många andra tror och precis som i Coraline är boken stundtals skrämmande men ändå fantastisk.

Det börjar med ett mord. The man Jack mördar en hel familj förutom ett spädbarn som lyckas komma undan och råkar hamna på en kyrkogård där det blir adopterat av spökparet Owens. Han får namnet Nobody men kallas kort och gott Bod. På kyrkogården finns även den mystiske Silas som blir hans beskyddare.

Man följer Bod genom hans uppväxt och genom en massa äventyr som kan utspela sig på en kyrkogård för en ung pojke som kan göra saker man bara kan lära sig av de döda. Och samtidigt har the man Jack aldrig slutat leta efter honom.

Det enda sätt som jag egentligen upptäckte att detta var en ungdomsbok på var att vanliga begrepp som till exempel 'deja vu' beskrivs för läsaren men detta stör mig inte i min läsning. Boken är också stundtals illustrerad och detta kan jag också uppskatta som vuxen. Detta är en väldigt spännande bok. Jag läste den på engelska och kommer en dag i framtiden hitta den på svenska enbart för att lättare kunna läsa den för mina framtida barn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat mig för att gå vidare. LordK har varit kul att skriva i men rätt så länge har jag tänkt på att göra något nytt. Därför har jag nu kommit till beslutet att sluta skriva här och istället skriva här: http://kent-johnsen.blogspot.com  ...

Leona rakade av mitt hår för några veckor sen och det växte ut så som hår gör. Hår ser lustigt ut vid en viss längd när det är exakt lika långt överallt så häromkvällen övertalade jag henne att köra trimmern igen. Den gången blev det en halv mohikan....

En dag som idag skulle man kunna skriva ett inlägg om midsommarens historia med blot och fallossymboler. Man skulle kunna skriva betraktelser om små grodors ögon eller örons varande eller icke varande, men jag låter bli för allt det där är gjort reda...

Man sitter där med den nya TVn framför sig. Det är en platt plasmahistoria och man är så nöjd. I handen håller man fjärrkontrollen och har bestämt sig för att programmera in alla kanalerna på rätt plats. Sån där automatisk inställning som TVn gör sjä...

Det har tillat in en massa sommarjobbare på mitt arbete och jag och min kollega har en tillägnad åt oss. En trevlig grabb.   Förr så var sommarjobbarna ett gäng man gladeligen satte sig och snackade med. Det var nytt folk som man hade mer gemensa...