Idag hade det varit strömavbrott på jobb så ingenting fungerade som det skulle när jag kom dit. Allting som v går i automatik fick nu skötas i stort sett manuellt så man fick rusa fram och tillbaka och nästan vara på två ställen samtidigt föt att det skulle gå. Det var stressigt, virrigt och påfrestande. För systemet är gjort för automatik och är inte alls logiskt ellr lättarbetat när man måste köra det manuellt. Jag upptäckte ett flertal saker, småsaker som hade gjor allt lättare. Men sen är jag ju ingen ingenjör...

Sen kom jag att tänka på strömavbrott i allmänhet. För bara några år sedan innebar strömavbrott att man fick ta fram stearinljusen. Nu förlorar vi i stort sett allt. Kommunikationen. Många har ju bara mobil och det varar tills batteriet tar slut. Datorer, tv, allt som är kommunikation och underhållning för många. Borta. Man hade inte kunnat köpa nånting. Även om kassorna hade varit öppna i affärerna så har folk inte kontanter ute längre.

Ju mer jag tänkte på det ju större och värre blev scenariot. Det är inte längre så att livet blir lite krångligare utan ström. Det blir kaos.

Det känns lite som om vi målat in oss i ett hörn på nåt sätt.

Dagen började riktigt dåligt. Mycket av det som gör en dålig dag är resultat av att man inte tänkte dagen innan har jag insett nu men i förmiddags var allt elände. Och det var en sådan dag så att minsta lilla sak som gick fel förstorades upp i huvudet på en fast man egentligen visste bättre.

Jag somnade inte förrän tre på natten. Jag låg och vred och vände på mig och hade alltså ingen lust att gå upp klockan halv åtta. Och inte lust att väckas att katterna som bråkade högljutt precis utanför sovrumsdörren. När jag kom ut upptäckte jag att skosnörena på mina nya skor var söndertuggade. Eftersom jag glömt tömma kattlådan så kan ni ju gissa var katterna valt att gå på toaletten. Det var nervälta saker från köksbänken och gitarren låg omkullvält. Till råga på allt fanns varken kattmat eller bröd hemma så jag fick yrvaket trotsa kylan och gå och handla.

När saker verkade ha lugnat ner sig satte jag mig för att spela lite datorspel för att upptäcka att min dator börjar slumpmässigt krascha igen så fort grafikkortet blir lite påverkat. Jag köpte en laptop som skulle gå att spela med. Jag har redan fått den bytt en gång. Jag funderar på att avinstallera alla spel. Blir jag spelsuge finns alltid spindelharpan.

Bilen behövde tankas och tanklocket gick inte att stänga igen. Det problemet visste jag skulle komma och var förberedd och ute i god tid för att hinna inom verkstan på vägen till jobbet. Det är ett litet problem som kanske tar tio minuter att fixa. Men det var stängt. Mekanikern var ute på ärende och lappen på dörren informerade mig vänligt att han förväntades återkomma efter mitt skifte påbörjats. Jag var vid det här laget duktigt uppgiven över hela dagen. Det låter kanske småaktigt men jag skyller delvis på att det är måndag och delvis på sömnbrist.

Som tur var var allt precis som vanligt på jobbet.

Jag begav mig ikväll över till mina goda vänners hus för lite kalas. Lite vindrikande och dessertätande. Det var väldigt trevligt. Vi hade bra och trevliga samtal och lyssnade på bra musik. Plötsligt bestämdes det att vi skulle gå ut. Jag har vanligtvis inte några problem med detta. Jag brukar spela på en krog, jag brukar gå dit ofta men ikväll... Ikväll var annorlunda på så många sätt. Det var en massa saker som störde mig ikväll att de saker jag vanligtvis inte bryr mig så mycket om störde de med.

Jag kunde inte föra en konversation utan at skrika in i örat på den jag talde med.

Detta eliminerar möjligheten att tre pers talar om samma sak samtidigt.

Jag kände inte en enda människa förrutom de som befann sig på samma fest som lämnats tidigare, där vi hade samtal som involverade mer än två personer.

DJ:n envisades med att spela Magnus Uggla, GES (för er som inte minns era tursamma jävlar... 'När vi gräver guld i USA'.) samt allt möjligt annat som borde glömts bort.

Så. På en kväll som gått från att sitta i goda vänners lag, haft trevliga samtal och druckit gott vin till att handlat mest om att trängas, försöka inte få sin öl utspilld, hört dålig musik så högt att jag haft svårt att kommunicera med mina vänner... Äh, skit samma... Jag gick hem.

Jag kände mig gammal ett tag. Men efter en stund tänkte jag om. Jag är inte för gammal. Jag är exakt rätt ålder. Det är kanske bara så att den krogen drar fel sorts folk just nu. Jag vill kunna spendera en kväll med mina vänner och samtidigt uppskatta utelivet. Träffa folk som man sett förr. De enda jag träffade ikväll var ett ex och en tjock gubbe som grabbade tag i mig med sina trädstammar tillarmar och dansade med mig som en docka tills han fått sin shotbricka.

Jag gick hem tidigt. Jag kollade klart på en film och ska kolla på en till nu.

Igår när jag låg på soffan lätt bakis efter nyårsfest såg jag en film som fick mig att må bättre. Jag har förstått att filmen är baserad på en barnbok från sextiotalet av Maurice Sendak. Nu har jag inte läst den men efter vad jag läst på wikipedia så kan jag förstå att Spike Jonze version av sagan är fylld av mer outtalad rädsla, längtan och ensamhet. Spike Jonze, som mest gjort musikvideor gjorde också 'I huvudet på John Malkovich'.

Det handlar om en liten pojke som efter att ha fått ett utbrott hemma rymmer och korsar ett hav för att komma till en ö där det bor en grupp monster som gör honom till kung. Trots att den lille pojken får utlopp för sina fantasier om fortbyggande och lekar så ligger det hela tiden en hotfull stämning. Jag vet ite om den kan uppfattas så mycket av barn men det ger filmen ett otroligt djup.

Annat som är värt att nämnas är att det är otroligt bra musik i soundtracket till filmen. Det är Karen O från Yeah Yeah Yeahs som skrivit det och det har en skön indiekänsla som passar perfekt till filmens lekfullhet och ångest.

Jag bifogar en trailer.