Nu har jag städat det absolut sista som fann att städa i den gamla lägenheten. Det där som man tydligen missat och fick en liten pekpinne för på besiktningen. Jag lämnade nycklarna i brevinkastet för cirka en halvtimme sen och när jag kom ut på gatan igen vrålade jag ett skotskt "FREEDOM!". Eller... Jag gjorde i mitt huvud i alla fall. Nu kan man ägna sig fullfjädrat åt att få ordning här i den nya. Det går långsamt framåt. Var ska man ha allt? Man har ju som mål att få lite bättre ordning nu.

Stoffe undrade om han kunde låna mina uniformer till airsoftlaget. Visst. Jag spelar ju inte längre. Det var inte så att jag tog beslutet att sluta. Det var liksom bara något som blev mindre och mindre prioriterat. Nu när jag tänker på det så verkar sannolikheten att jag ska börja bli begeistrad över spel igen väldigt liten. Jag har väl blivit för bekväm. Jag finner det inte kul att ligga ute i regn och blask och bajsa i skogen. Jag kan förstå tjusningen i ett välplanerat airsoftscenario om det så är på några timmar eller några dar men... Det är just det där men:et.

Jag får säga till Stoffe att jag lägger av. Även om man kommer få lite skit för det. Jag vet inte om han trott att jag bara är i en svacka eller nåt. Jaja. Jag kanske kanfå sålt lite av mina grejor och få pengar till nånting jag har bättre användning för.