Det där med humor är rätt så kul (Öh, såklart!). Alla skrattar åt olika saker i olika skeden av livet. Man upptäcker nya saker, uppskattar andra nyanser av saker med nya erfarenheter och på samma sätt slutar vissa saker vara roliga. När jag var mindre kunde jag tycka Stefan & Krister var roliga men nu kan jag titta mig igenom ett helt program utan att dra på smilbanden. Mycket av Monty Python är egentligen relativt menlöst medan andra saker fortfarande är genialiskt roliga. Vissa saker kommer dock tillbaka. När jag var liten hade min far en skiva med en komikertrio som hette De Nattergale. De visades också då och då på dansk TV. Då tyckte jag det var roligt för de pratade så knäppt. Nu förstår jag innebörden och även om det är någon form av ironisk dansk buskis så är det roligt igen.

Vissa saker är för vissa roliga i sin enkelhet. Min mor skrattade så hon grät åt en flashanimation av en liten kattunge som fes och skrattade med smurfröst. Det gjorde inte jag. Trilla-och-slå-sig-humorn är dock oslagbar nästan alltid. Gråben och Hjulben får mig att skratta högt varenda gång. Jag vet att alla kortfilmerna är variationer på samma tema men det skiter jag i.

Min favorithumor är ändå ordvitsar. Ju sämre och mer långsökta de är desto bättre. Jag vet att det nästan bara är jag som skrattar när jag lyckas fyra av nåt som i mitt huvud är otroligt vitsigt på ett hysteriskt smart och enkelt sätt.

Två exempel på vad som får mig att le. De nattergale. Förstår ni inte jyska så kanske ni skrattar åt att de pratar så knäppt.

Och så klart favoriten bland tecknad film.

Håll till godo