Jag såg Up in the air igår. Jag hade hört skilda saker om den så mina förväntningar var inte så höga. Men det var en var en väldigt bra film.

Den är delvis skriven och regisserad av Jason Reitman. Han regisserade Juno och skrev och regisserade Thank you for smoking. Två väldigt bra filmer.

Det som jag gillar mest med Up in the air är just tempot och känslan. Att Reitman lyckats få en stor Hollywoodproduktion att kännas som en indierulle. George Clooney är bra i huvudrollen men jag gillar mest Anna Kendrick i birollen som den nytänkande unga kvinnan som ska lära sig det gamla hederliga sättet att göra saker innan hon kan förnya saker. Och hennes agerande är klockrent.

Handlingen då. Clooney arbetar för ett företag som avskedar folk för andra företag. Han är väldigt bra på det. (Här ser vi andra bra skådespelare i små treminutersroller som folk som blir avskedade. J.K Simmons, Zack Galifianakis) Men förnyelsens tider är kommen. Kendricks karaktär har förnyat avskedandet så det nu görs över nätet istället för ansikte mot ansikte. Clooney som gjort flygandet och rotlösheten till en livsstil förfäras över att vara bunden och får godkännande av sin chef att visa henne 'the tricks of the trade'.

Filmen tar upp ämnen som ensamhet, familj, osäkerhet i förhållande, värdet med möten. Och utan att det blir krystat. Utan att det kommer upp en liten hollywoodflagga i slutet, ivrigt viftande med texten "Och nu kommer historiens moral" på. Slutet är långt ifrån ett hollywoodslut, fast det samtidigt är det i andra avseenden. Snyggt, Reitman.

Soundtracket var också något som fastnade hos mig. Otroligt bra musik filmen igenom. Artisterna, med undantag från Crosby, Stills & Nash, är relativt okända för mig men det ska bli en glädje att kolla upp dem.

Natten till igår var jag på jobbet och var obehagligt trött. Jag hade sovit kanske fyra timmar på morgonen och sedan varit iväg och lämnat min bil på verkstad och inte sovit nåt mer på hela dagen. Jag försökte väl lite mot kvällen men utan framgång. När jag väl kom till jobb var jag slut. Och efter en liten stund var det som att vara full fast utan fyllan. Bara effekterna på kroppen. Som om min kropp den sov och huvudet inte fattat det än och bara pressade på. Kaffe hjälpte inte. Min tankeverksamhet och uppfattningsförmåga var milt uttryckt bristfällig.

Då slog det mig. Hade jag varit lite tröttare... Eller rättare sagt, så trött så det hade räknats som en levande död så kanske det hade varit logiskt i mitt förvirrade huvud att äta hjärna för att bli lite mer vaken. Alltså. Det är ju tankeverksamhet och pigghet jag är ute efter.

Jag kände mig som en zombie där jag stapplade fram med röda ögon och mitt långsamma tal. Tal och tal egentligen... Det mesta jag sade var "va" och "öhm".

Zombies är inte ute efter att äta hjärna för hungerns skull eller för att vara elaka. De vill bara vara som alla andra. Och funkar inte kaffe eller red bull... Vad gör man?