Idag är det utflyktsdag. Leona och jag tänkte sticka iväg en sväng till Sibirien som är ett naturområde utanför Ängelholm och strosa runt lite. Jag har faktiskt ingen aning om varför det heter Sibirien. Det är lite lustigt att det heter samma som ett stort kallt och eländigt område i Ryssland. Eller om det kalla eländiga området heter samma som skogen och stranden utanför Ängelholm...

Sen kanske vi far iväg nån annanstans. (I skrivande stund upplyser Leona mig om att det regnar... Det kanske blir inomhusutflykt istället då. Nåt museum eller nåt.)

Och ikväll ska jag laga middag till min älskling. Det blir Lördagslax med lime.

Får se om det blir gott.

Även om det fortfarande är kallt och smutsig snö ligger kvar i hörnen så finns det ändå ett löfte om vår i luften. Och efter det kommer sommaren som bekant. Jag har funderat lite på vilka låtar som kommer ligga på heavy rotation i sommar. En tidig kandidat var Walking on sunshine... Jag fick sommarkänslor och allt men det förstördes av att mix megapol spelade refrängen mer än konstant så fort någon nämnde nåt tjejplan eller nåt.

En sommarlåt, en klassiker, ska inte vara ett uppenbart alternativ eller en dålig låt bara för att den har ordet sommar i titeln. Se på Sommartider hej hej med Gyllene tider. Den är ju bara tröttsam, även MED öl i kroppen. Låten behöver inte handla om sommar. Man är ute efter en känsla. Om det så är på stranden, i bilen, vid grillen...

Just nu ligger det inte så många låtar på min lista. Men en av dem är den här:

More to come.

Denna veckan har gått undan. Jag gillar i och för sig förmiddagsveckor av just den anledningen. Och det är just det som är ett problem för vem vill egentligen att tiden ska rusa på?

Jag är inne i en svacka vad gäller mitt arbete. Det kommer med jämna mellanrum och som min syster påpekade. Det går upp och ner för alla men när pikarna är nätt och jämnt acceptabla och dalarna är ett rent helvete är det kanske dags att se sig om efter nytt. Leona förstår inte varför jag inte gjort det innan. Jag har varit lätt bitter den senaste tiden. Även om jag varit på gott humör har något kanske påminnt mig om mitt arbete och fått mig irriterad.

Arbetet i sig är det kanske inte så mycket fel på men det är en massa små saker där som nu står mig upp i halsen. Människor som jag börjat förakta och inte skulle sakna om jag aldrig såg dem igen. Jag tänkte ju bara jobba där i ett eller två år innan jag sökte mig vidare och i år är jag inne på mitt tionde år. Och det är lätt att fastna...

Så jag borde leta efter nytt. Men det är kristider och jag har min stabila inkomst. Och jag har en jävla massa ursäkter... Nån drog paralellen till en kvinna som misshandlas av sin man och inte vill lämna honom i rädlsa för att det blir sämre. Men jag vet inte det...

Men visst är jag rädd. Jag och Leona har hittat en lägenhet vi vill bygga en framtid i ihop och jag vet inte hur vi skulle ha råd med den om jag skulle bli arbetslös eller få kraftigt minskad inkomst. Visst kan vi flytta igen men jag vill slå mig till ro nu. Jag tänkte att jag kanske kunde ta större risker sen när Leona pluggat klart. Jag tänker en hel del men gör lite just nu. Jag skickade en intresseanmälan till Ica Maxi idag. Det är inte ett drömjobb men det är på cykelavstånd hemifrån och det är NÅT ANNAT. En liten del av mig slocknar där vid stämpelklockan varje dag och så ska man inte ha det...

Vi får se vad som händer framöver.

Strax ska jag och Leona bege oss hem till min syster och hennes kille i Kågeröd. Där kommer vi bli bjudna på tacos och marängsviss. Dock ej samtidigt. Den ena före den andra. Vi kommer ha med oss lite chips och läsk och kanske nåt annat gott. Ikväll kommer vi titta på melodifestivalen.

Man kan säga vad man vill om det. Jag är inget fan av melodifestivalen. Jag tycker det mesta av musiken där är vedervärdig och hela upplägget och presentationen är direkt pinsam. Men något av det roligaste jag vet med tv är att häckla personerna i rutan ifrån min säkra plats i soffan. Och det finns en hel del att hånskratta åt i schlagersammanhang. Det kommer bli en trevlig kväll. Jag är nöjd för jag kommer ha mat i magen och underhållning. Trevlig kväll. 

Nu såhär i melodifestivaltider så är det mycket snack om  för och emot och hur töntigt eller glammigt det är. Kvaliteten på musiken diskuteras också och man skull kunna hålla på hur länge som helst. Istället för att göra det så tänkte jag istället berätta en historia från min barndom.

Jag tror det var i fjärde klass, 'Hon har blommor i sitt hår' var största hitten på radion och vi skulle ha topplistan på roliga timmen i skolan. Det var något vi hade tre veckor på rad och tio elever skulle ha med sig en låt som det skulle röstas på.

Hemma hade jag en låda med kassettband som jag dels hade köpt, dels hade lånat av föräldrar, dels hade spelat in från olika ställen. Ett av de kassettbanden var rött vill jag minnas. Rött med silverstjärnor på. Och på det bandet fanns det massor av musik jag inte vissta vad det var men en av de här låtarna fann jag stort nöje i att lyssna på och tog alltså med den till skolan för roliga timmen.

Jag kunde inte närvara på roliga timmen dåjag skulle nån annanstans. Jag minns inte. Hemspråksundervisning eller tandläkaren eller nåt sånt. I alla fall så fick jag två ynka röster. Mina kompisar Andreas och Patrick hade sympatiröstat på mig. Nu vet jag inte vilka låtar de andra hade med sig men jag kom sist med hästlängder. Jag tror inte jag blev så ledsen dock. Nu i efterhand kan jag inte förstå att jag kunde välja den här låten bland alla mina kassettband. Jaja... Schlager är det i alla fall. Trevlig lyssning.

Jag begav mig igår till Malmö. Jag och Leona spenderade de första timmarna med fönstershopping och allmänt runtkollande i stan. När vi sen flyttat bilen till en billigare parkeringsplats fann vi en restaurang som en av våra kompisar rekommenderat... Och här ska det beskrivas noggrannt... Här ska jag välja mina ord väl...

Restaurangen heter Tusen2 och ligger på Bergsgatan, samma gata som KB. Det är en hamburgerrestaurang och vänta lite innan ni tänker "cheezy". Redan när man kom in är det som att gå in i en snygg, trendig och cool men även avslappnad atmosfär. Det hänger svartvita små fotografier på väggarna och färtemat är mörkt trä, svart, ben och silver. Strunt samma egentligen. Det hade kunnat se ut hur som helst. Vi slapp vänta länge på maten. Det var positivt. Jag hade kanske hunnit dricka en tredjedel av min öl.

Dennna hamburgare. Himmel! Det var som om en ängel nedstigit i köket. Eller i min mun... En koloss med Jack Daniels BBQsås, cheddarost och bacon. Osten var mjuk men inte rinnig. Baconen var perfekt tjocklek och inte för mycket fett på den. Köttet var i brist på bättre ord underbart. Pommes följde med, man kunde välja sallad eller klyftpotatis också men jag valde pommes. De kom ut perfekt frasiga oc med en gyllene färg. Jag har aldrig varit så nöjd på en restaurang förr vill jag minnas. Och det var inte så farligt dyrt heller.

Konserten... Cookies n' Beans öppnade och satte en hög ribba för Roseanne Cash. Det var ös, stämmor och countrystämning så det stod härliga till. Roseanne var cool, jordnära och riktigt bra. Det började lite stelt men det värmde upp efter bara två tre låtar. Med sig hade hon sin make John Leventhal som är en jävel på gitarr. Många låtar var från listan såklart och man har hört hnnes far sjunga dem men hon gjorde dem helt klart till sina egna med kanske ett fåtal undantag som jag inte kan minnas nu. Jag tyckte hon gjorde en riktigt skön version av 'Girl fron the north country' som slog versionen som Johnny Cash sjöng ihop med Bob Dylan på fingrarna. Jag var väldigt nöjd med kvällen. Jag slumrade till i bilen till tonerna av Cookies n' Beans-skivan jag köpte och sen slocknade man direkt när man kom hem.

Det var en underbar dag.

Det var länge sedan jag kände begär efter en bok när jag inte hade möjlighet att läsa. Det var nästan så att vid skiftets slut så längtade jag mer hem till boken än till min sambo, men bara nästan. Det var också längesen en bok grep mig så mycket, slukade mig och fick mig att både skratta och fälla tårar.

Detta är Rothfuss debutroman och även om det inte står skrivet någonstans på omslaget så är det den första i en serie på jag vet inte hur många böcker då andra boken inte är klar än. Det var faktiskt skönt att sakta inse att historian inte skulle vara slut på de 660 sidorna. Nu har jag i och för sig förstört det nöjet för alla som läser detta men boken är ändå läsvärd. Det är en historia i en historia. Värdshusvärden Kote som egentligen är den legendariska Kvothe berättar för en krönikör sin historia så som det verkligen hände då legenderna om honom är mer än en aning överdrivna eller helt fel. Samt hans sökande efter de mytomspunna Chandrian. Jag läste boken på engelska. Jag tror inte den har kommit ut på svenska än. Miljöerna, i en fiktiv värld, påminner stundtals mycket om Irlnd och Skottland. Både på små subtila ledtrådar som dyker upp men också mycket på språkets nyanser och på Rothfuss ordval.

Det var den korta baksidestexten som fångade mitt intresse.

"I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the city of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I thread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to gods, loved women, and written songs that makes the minstrels weep. My name is Kvothe. You may have heard of me."

Boken har spänning, humor, sorg, drama, äventyr, magi, sånger och kärlek. Jag längtar med hela mitt hjärta tills uppföljaren kommer.

Idag kommer bli en  bra dag. Jag är nämligen ledig från jobbet. Leona gav mig konsertbiljetter i julklapp och idag ska vi dit. Vi ska se Roseanne Cash i Malmö. Cookies and Beans är förband fick jag reda på igår och efter att ha sett youtubeklippet nedan förstår man varför det är världens bästa bonus.

Så min dag ser ut såhär: Först frukost och läsa ut en riktigt bra bok, sen göra mig i ordning och bege mig ner till Malmö och spendera en mysdag med min älskling.