Denna veckan har gått undan. Jag gillar i och för sig förmiddagsveckor av just den anledningen. Och det är just det som är ett problem för vem vill egentligen att tiden ska rusa på?

Jag är inne i en svacka vad gäller mitt arbete. Det kommer med jämna mellanrum och som min syster påpekade. Det går upp och ner för alla men när pikarna är nätt och jämnt acceptabla och dalarna är ett rent helvete är det kanske dags att se sig om efter nytt. Leona förstår inte varför jag inte gjort det innan. Jag har varit lätt bitter den senaste tiden. Även om jag varit på gott humör har något kanske påminnt mig om mitt arbete och fått mig irriterad.

Arbetet i sig är det kanske inte så mycket fel på men det är en massa små saker där som nu står mig upp i halsen. Människor som jag börjat förakta och inte skulle sakna om jag aldrig såg dem igen. Jag tänkte ju bara jobba där i ett eller två år innan jag sökte mig vidare och i år är jag inne på mitt tionde år. Och det är lätt att fastna...

Så jag borde leta efter nytt. Men det är kristider och jag har min stabila inkomst. Och jag har en jävla massa ursäkter... Nån drog paralellen till en kvinna som misshandlas av sin man och inte vill lämna honom i rädlsa för att det blir sämre. Men jag vet inte det...

Men visst är jag rädd. Jag och Leona har hittat en lägenhet vi vill bygga en framtid i ihop och jag vet inte hur vi skulle ha råd med den om jag skulle bli arbetslös eller få kraftigt minskad inkomst. Visst kan vi flytta igen men jag vill slå mig till ro nu. Jag tänkte att jag kanske kunde ta större risker sen när Leona pluggat klart. Jag tänker en hel del men gör lite just nu. Jag skickade en intresseanmälan till Ica Maxi idag. Det är inte ett drömjobb men det är på cykelavstånd hemifrån och det är NÅT ANNAT. En liten del av mig slocknar där vid stämpelklockan varje dag och så ska man inte ha det...

Vi får se vad som händer framöver.