På jobbets nattskifte när alla är trötta runt fyra på morgonen hamnar man ofta i samtal om vitt skilda ämnen med personer man inte trodde man skulle ha sådana diskussioner med.

Inatt kom det upp på tal om homobröllop och religioners syn på homosexualitet. Jag vet inte om det egentligen är så vettigt det vi kom fram till vid halv fem men jag känner att jag vill avsluta det på nåt sätt.

Det finns nämligen något jag har svårt att förstå...

Kristendomen har i bibeln konstaterat att en man som ligger med en annan man ska dödas, koranen och torahn är inte lika blodtörstiga i denna frågan men de gillar det inte heller. Men homosexuella vill giftas som alla andra och det är klart att de ska ha den rättigheten, men jag förstår inte att man tvunget vill förändra en religion som är så mot det man stå för, det man är.

Vi är väldigt sekulariserade, kyrkan har ingen större påverkan på vår vardag, giftermål i kyrkan har blivit mer en tradition än ett verkligt förbund med Gud. Jag är för att hbt-människor ska ha lika stora rättigheter som alla andra men att kräva att en religion ska öka sin tolerans för något som den aldrig ansett vara okej är lite övermäktigt. Att gifta sig i kyrkan ska vara något för kristna, för de som vill vigas inför Gud och detta är alltså en gud som anser att homosexualitet är ett big No-No... Är det rätt att kräva att en allsmäktig gud ska ändra åsikt för att samhället i lever i har blivit sekulariserat? Är det rätt att människor som starkt står för sin ateism att de gifter sig i kyrkan för att det är traditionsenligt?

När jag gifter mig en dag kommer jag ha en borgerlig vigsel. Jag kan för min del inte stå i ett tempel och lova en gud jag inte tror på att jag ska älska och vårda min kära. Det räckar att jag lovar henne det när den tiden kommer.

Jag vet inte om det jag skrivit är vettigt överhuvudtaget men det är sådaa diskussioner man kan hamna i på nattskiften. Andra gånger kan det handla om något så enkelt som svårigheten att glömma en dålig låt. Ofta handlar det om mat.