Mina katter har precis blivit steriliserade så de glider runt i var sin tratt i lägenheten. Jag blev lite nojig häromdagen då Frida fått en svullnad under såret och blivit lite rödflammig runt om. Så jag ringde veterinären.

"Kom förbi vid elvatiden" sade de. Sen tänkte jag efter lite och kom ihåg vad min syster sagt när jag nämnde det för henne. Att det förmodligen bara var lite exem eftersom kisen inte verkade ha ont alls. "Köp lite lactasyd och tvätta själv så går det bort om några dagar." Så det gjorde jag. När ämnet är djur lyssnar jag på min syster. För att vara en ung kvinna som är envisare än ett granitblock och konstant måste ha rätt så säger jag aldrig emot henne när det handlar om våra fyrfota, bevingade eller krälande vänner.

Så jag har precis tvättat min katt och blev lagom förvånad när hon verkade trivas med att få hela magen gnuggad med tvål och vatten. Dessutom har jag sparat både bensinpengar och en hel del åka-bil-ångest för lilla Frida.

Det är lustigt egentligen hur något kan te sig så obskyrt och totalt obegripligt för utomstående och vara så otroligt kul för insatta i ämnet.

Se på vår rollspelsgrupp. En samling vuxna män strax under och över trettio som sitter och har skitkul med att spela drakar och demoner, drickka folköl och cola med lite pizza innanför västen. Elektriker, taxiförare, bonde, industiarbetare, takläggare, lagergubbe, student, egenföretagare.

Det har nog mycket med var man kommer ifrån. Intressen, vilken harmoni man har med sin fantasi och vara kapabel att släppa garden och våga vara nördig. Samtidigt tror jag också att vår söndagsgrupp handlar mer om att kunnna ta sig tid i sitt vardagshektiska liv med barn på väg, flickvänsproblem, husbyggen med mera och bara vara en del av ett äventyr tillsammans med goda vänner som man annars inte skulle träffa så mycket.

Det betyder en hel del för mig i alla fall att ha söndagar som en fast punkt för umgänge och alltid alltid goda skratt med fina kamrater.

På väg in till min syster så borde jag sticka in om rusta och köpa ett balkongbord. För tillfället så är min balkong endast utrustad med en kruka full av fimpar och en massa fågelskit. Inte särskilt mysigt ställe alltså.

Hade stora planer förr med den balkongen men nu när ja funderar på att flytta känns det inte lika aktuellt at lägga tid och pengar på att snickra fint till den.

Men jag tänkte i alla fall köpa ett litet bord så man har nåt att ställa frukostbrickan på i sommar. Ska se om det blir att jag kör in om.

I dag... (eller igår, beror på hur man ser det) började jag spela i en ny rollspelskampanj. När Jens frågade om jag ville vara med var jag först tveksam. När han sen berättade varifrån han hämtat inspirationen blev jag istället otroligt intresserad.

Det blev inte alls som jag tänkt mig. Tack och lov. Hade det motsvarat mina förväntningar hade jag inte blivit så positivt överraskad.

Spelet är som en slags Da Vinci-koden i drömsekvenser med mycket inspiration från Clive Barker och Stephen King. Förmodligen en del fler gubbar som jag inte är medveten om. Dessutom känns det alltid trygg när man märker att spelledarn är hängiven. Storyn utspelar sig i St. Petersburg. (Än så länge) Och det är en massa detaljer som dyker upp som man vet att hade man googlat det så hade det funnits... (Googlade precis. Det fanns (efter lite rättstavningar från mina anteckningar))

Ser fram emot den artonde då vi fortsätter.  Nu sova. Efter sömn är det att besöka systern och äta tårta.

Satt igår kväll och pratade om bloggar med Nathalie. Och i morse när jag vaknade tänkte jag... Varför inte. Vem vet. Den här gången kanske man kommmer igång.

Det känns egentligen meningslöst att blogga om man hoppas på att bli "upptäckt" eller vad man nu hoppas på när var varannan tjomme ska blogga. Vad är det egentligen som är så jävla intresssant med en tvåbarnsmor i arboga? Varför vill folk veta vad en puckad brud i huvudstaden hade på sig igårkväll? Och framför allt. Vad gör mig så jävla speciell?

Men om man skriver för sin egen skull och skiter i vad andra kommer tycka och struntar i att kolla statistik... Då får man vara hur jävla ospeciell man vill.