Jag har nu läst klart Steven Kings serie om det mörka tornet. Det är en märklig känsla av tomhet efteråt, lite grann som att det inte är lönt att läsa något annat på ett tag. Jag började läsa 'Revolvermannen' som är första boken i serien för nästan två år sedan och då hade inte de sista böckerna kommit ut på svenska än så därför har det tagit tid. Jag sträckläste de sista två böckerna nu och jjag skrattade, bet på naglarna och grät på ett par ställen.

Böckerna handlar om en grupp människor från olika verkligheter och år ledda av revolvermannen Roland Deschain av Gilead- De andra i gruppen (eller deras ka-tet) är Eddie Dean från åttiotalets New York, Odetta/Detta Holmes (senare Susannah Dean) från sextiotalets NY och pojken Jake från sjuttiotalets NY, samt Jakes lille följeslagare Oy. De färdas mot det mörka tornet. De vet inte riktigt vad de ska göra när de kommer dit men det är väldigt viktigt. Jag vill inte säga för mycket för det är uppbyggt så att man inte förstår mycket alls i början men att fler och fler pusselbitar faller på plats allt eftersom. Jag tror att detta gör att inte många har tålamod att fortsätta efter första boken. Men gör det! Det här är episkt. Det är spännande och för Steven King-fans är det kul också för att pesoner från andra Kingböcker dyker upp då ock då.

Han har själv sagt att många av hans andra böcker på något plan handlar om det mörka tornet på något sätt. Det är en serie han påbörjade på sjuttiotalet eller åttiotalet och först blev klar med en bra bit in på tvåtusentalet och som har varit lite av en demon för honom när det kommer till skrivande.

Bra är det i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat mig för att gå vidare. LordK har varit kul att skriva i men rätt så länge har jag tänkt på att göra något nytt. Därför har jag nu kommit till beslutet att sluta skriva här och istället skriva här: http://kent-johnsen.blogspot.com  ...

Leona rakade av mitt hår för några veckor sen och det växte ut så som hår gör. Hår ser lustigt ut vid en viss längd när det är exakt lika långt överallt så häromkvällen övertalade jag henne att köra trimmern igen. Den gången blev det en halv mohikan....

En dag som idag skulle man kunna skriva ett inlägg om midsommarens historia med blot och fallossymboler. Man skulle kunna skriva betraktelser om små grodors ögon eller örons varande eller icke varande, men jag låter bli för allt det där är gjort reda...

Man sitter där med den nya TVn framför sig. Det är en platt plasmahistoria och man är så nöjd. I handen håller man fjärrkontrollen och har bestämt sig för att programmera in alla kanalerna på rätt plats. Sån där automatisk inställning som TVn gör sjä...

Det har tillat in en massa sommarjobbare på mitt arbete och jag och min kollega har en tillägnad åt oss. En trevlig grabb.   Förr så var sommarjobbarna ett gäng man gladeligen satte sig och snackade med. Det var nytt folk som man hade mer gemensa...