Jag är generellt för allmänbildning. Jag hänger med rätt så bra på 'Vem vet mest' och jag stör mig på folk som är oallmänbildade. Som en god vän till mig berättade om en han hamnat i diskussion med som inte visste vad palestina var för något.

Jag är också för onödig kunskap. Dels för att det är kul och för att man får briljera lite. Visste ni att det röda i läppstift kommer från kaktuslöss och att en elefants hjärta slår lika många gånger under dess livstid som en näbbmus hjärta? Nu vet ni.

Något som jag har tyckt är lite fascinerande är folk som memoriserar hela citat och citerar Hemingway eller Sartre eller nån annan höjdare på passande ställen. Okej... Oftast händer detta på tv eller film men det är ju där vi hämtar våra flesta förebilder i ung ålder. Och förr var det säkert ett tecken på enormt kunnande och kulturell presige. För att kunna de citaten var du tvungen att ha läst de författarna och minnas vad du läste. Nuförtiden kan vilken tjomme som helst med en dasstidning komma ut från tjotta med ord av Darwin och Dickens i huvudet redo att avfyras vid ett passande tillfälle. Men nuförtiden lever vi inte för klassikerna som förr. I alla fall inte jag. Numera är det snarare popkulturen som styr och jag kan hellre passa in ett "Med ett schysst stålrör kan man slå världen med häpnad" på ett bra ställe än ett "Kalla mig Ishmael".

Vissa tycker om att citera låttexter. Och där finns det precis som överallt annars lager på vad som är okej. Ett Dylan-fan som hör någon säga "The times they are a-changin´." rynkar på näsan. Ska man citera en låttext. Ta aldrig titeln. Och för allt i världen ta inte med artistens namn. "The times they are a-changin´, som Bob Dylan sa!" Vet folk inte om att det är Dyla så förtjänar de inte att veta. Detta gäller alla musiker med hög cred-kvot.

När jag gick i gymnasiet tyckte jag och ett par vänner det var coolt med latinska citat. (Åter igen... hämtat från tv. Kapten Picard hade alltid ett citat eller två nånstans i sin tajta uniform.) Vi memorerade en hel del. Jag minns dock inte vem som sade dem. Med ett undantag på en eller två. "Alea eacta est" Julius Caesar.

Att fyra av en sån kan på samma sätt som andra citat lätt låta högtravande och snobbigt. Och återigen. för allt i världen. Låt bli, eller i alla fall håll det till ett fåtal gånger som du påpekar vem som sagt det. Annars kan man råka ut för att man sitter på en fest och diskuterar något och man känner att nu! Nu kan jag säga det där citatet. Det passar in! Och man säger det och det blir lite högtravande. Och efteråt tittar man på människorna som är där. Lägger till en konstpaus och lägger till. "Orson Welles." Man känner att alla tittar på en i beundran och man känner sig beläst och intelligent. Till någon säger...

"Du. Den dasstidningen har jag också."

Jävlar... Jag hade egentligen tänkt göra en massa saker nu på förmiddagen. Måla lite, skriva lite och eventuellt börja läsa lite i en bok. Och så diska. Men istället drösar man bort framför datorn. Internetserier är tidsslukare. Jag tyckte det var nyss jag körde Leona till stationen och nu kollar jag på klockan och inser att jag hinner precis få i mig lite käk innan jag måste susa till jobb.

Mer disk i morgon alltså. Jaja. Det är ingen tabbe jag inte gjort förr.