Det var inte så farligt att komma tillbaka till jobb efter semestern. Det tog inte fem minuter innan man var inne i samma lunk igen. Jag antar att det är bra. Det hade ju varit värre att gå och våndas i flera veckor innan man till slut accepterade sitt öde. Men rutinerna där gör att man faller in i samma rytm. Man lägger maten i kylskåpet och tittar sig sedan hastigt omkring för att se om kusten är klar. Är den det så stjäl man lite kaffe.

Efter det så sitter man och pratar lite skit tills det är dags att sätta igång. Och man hinner inte glömma något på fyra veckor heller. Trucken kör som vanligt. Smutsen sätter sig som vanligt och tiden går som vanligt.

När jag kom hem ikväll, efter jag lagt på telefonen så satte jag mig för att skriva. Jag upptäckte nu att jag skrivit osedvanligt lite och mest stirrat på skärmen och lyssnat på mogwai. Jag har dock fått en bra idé till min bok och börjat så smått med att börja jobba på det också. Små anonyma kapitel mellan kapitlen. Det kommer bli vettigt... Jag lovar. Nu är det i alla fall tid att gå och lägga sig. Jag delar med mig av mogwai för er som vill veta vad jag lyssnar på när jag skriver.