Jag har fått låna en bok av min flickvän som heter "Slumpen är ingen tillfällighet" som är högst intressant. Vi började prata om när vi möttes och kom fram till att det var en otrolig rad av till synes slumpmässiga faktorer som ledde fram till detta.

Hade inte min syster bett mig passa hennes hund hade jg förmodligen inte varit hemma den dagen. Och då hade David inte kunnat komma upp på besök och berätta för mig att han skulle spela på tullakrokängen. Hade det regnat lite mer hade hunden inte velat gå hela vägen dit och då hade jag nog inte gått ner dit. Hade Filip inte spelat, (vilket det var nära att han inte gjorde) så hade inte hans flickvän gått dit. Och då hade hon inte släpat med sig sin kompis. Som i sin tur av ett infall tyckte att justden dagen kunde vara kul att besöka Ängelholm.

Det finns säkert fler faktorer. Att inte David hade andra planer. Att min syster beslutade sig att följa med föräldrarna och hälsa på släkten. Att ingen annan kunde passa hunden...

Allt detta är bara slump. Men det ledde till att jag den kvällen träffade min Leona. Att jag gav henne min MSN och att vi började prata och träffades igen. Man kan börja prata om ödet eller gudomlig ingripan men det känns ändå lite högtravande. Men någonting i mig vill i alla fall tro att det var meningen att vi två individer skulle stöta ihop just då.

Einstein sade ju någon gång något i stil med att man kan se på livet på två sätt. Som om ingenting är mirakel eller att allt är mirakel. Tänkvärt.