Julbocken står så tyst och timid på sin plats i närheten av granen. Med det röda snöret som håller ihop honom och sin ofta förekommande dåliga balans verkar han inte riktigt passa in. För vad har en bock att göra med jul egentligen. Om ni nu tänker på att det kanske fanns en get i stallet där Jesus föddes så har ni fel. Eller det fanns det kanske men det är inte därifrån den härstammar.

Jag började tänka på detta häromdagen när jag hörde att Gävlebocken blev nerbränd igen. Kanske att de fortsätter bygga upp den för att branden är planerad. Som ett offer till en gammal gud som byborna i American Gods gör med bilen på sjön. Men förmodligen är det inte så.

Bockarna kring jul är en kvarleva från vår vikingatid och julfirandet då. Bockarna var en representation av Tanngnjóstr och Tanngrisnir, Tors två bockar som drog hans vagn. De placerades under matbordet och man slängde ner diverse godsaker till dem under kvällens gång. Denna tradition ändrades under årens gång och en populär bocklek var att smyga in bocken till grannen osedd. Sedan skulle grannen smyga tillbaks den. Och så höll man på så.

Fram till 1800-talet gick ungdomarna på landet runt från gård till gård och framförde skådespel eller bocksånger för folket. En i gruppen var alltid utklädd till bock oc det var denna person som var i fokus. Man hoppades bli inbjuden på något gott att äta och starkt att dricka.

Efter 1800-talet så klädde far ut sig till julbocken och delade ut presenter på jul. Sen kom tomten in i bilden och julbocken fick nöja sig med att stå liten och vinglig under granen och vara lite obetydlig. Stackars bock. Du hade din storhetstid. Nu härskar tomten.