Jag dömde hunden efter håren eller "the book by the cover" och lånade en bok på biblioteket som såg häftig ut. Det behövde jag inte ångra.

Efter världen är ödelagd och bränd har den sista spillran av människor flytt till moskvas tunnelbanesystem, byggt för att motstå en kärnvapenattack. Där nere har de nu bott och endast ett fåtal minns tiden innan. Men är de ensamma? Det finns saker i mörkret och mörker finns det gott om.

Stationerna har blivit små statsstater som har sina allianser och sina krig. I en av de yttre stationerna VDNCh bor Artiom som tvingas lämna ett meddelande till någon på andra sidan metron. Ett riskabelt uppdrag. Stationen han bor på har börjat bli anfallen av 'de svarta'. Mutanter från ovansidan som sprider skräck.

Artiom träffar vänner och fiender och råkar ut för en massa spännande saker. Man kan dra paralleller  till Gaimans 'Neverwhere'. En tunnelbana där inte allting är som det brukar, det finns myter och mystik. Fast det är ryskare. Miljöerna är skitiga, eländiga och kalla. Människorna är bistra, egoistiska, suputer, kommunister, fascister, heliga dårar, äventyrare... Och så finns mörkret.

Boken är väldigt bra och rekommenderas varmt. Slutet är klockrent. Det känns otroligt ryskt det med i brist på bättre uttryck. Det har också kommit ett datorspel baserat på boken som jag nog får ta och spela när jag fått en bättre dator. Om jag törs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat mig för att gå vidare. LordK har varit kul att skriva i men rätt så länge har jag tänkt på att göra något nytt. Därför har jag nu kommit till beslutet att sluta skriva här och istället skriva här: http://kent-johnsen.blogspot.com  ...

Leona rakade av mitt hår för några veckor sen och det växte ut så som hår gör. Hår ser lustigt ut vid en viss längd när det är exakt lika långt överallt så häromkvällen övertalade jag henne att köra trimmern igen. Den gången blev det en halv mohikan....

En dag som idag skulle man kunna skriva ett inlägg om midsommarens historia med blot och fallossymboler. Man skulle kunna skriva betraktelser om små grodors ögon eller örons varande eller icke varande, men jag låter bli för allt det där är gjort reda...

Man sitter där med den nya TVn framför sig. Det är en platt plasmahistoria och man är så nöjd. I handen håller man fjärrkontrollen och har bestämt sig för att programmera in alla kanalerna på rätt plats. Sån där automatisk inställning som TVn gör sjä...

Det har tillat in en massa sommarjobbare på mitt arbete och jag och min kollega har en tillägnad åt oss. En trevlig grabb.   Förr så var sommarjobbarna ett gäng man gladeligen satte sig och snackade med. Det var nytt folk som man hade mer gemensa...