För ett par dagar sedan sprang jag på en gammal vän på stan. För länge sedan var vi nästan som ler och långhalm men till sist hade vi väl växt isär och jag hade väldigt lite förståelse för honom och det samt andra incidenter så valde jag att exkludera honom ur mitt liv. Jag har inte saknat honom på vad som kan vara två-tre år.

Men så sprang vi på varandra där på stan och jag kände att jag ville prata lite med denna man som numera var lite av en främling. Jag var bara ute på en promenad så jag valde att följa honom till arbetet. Vi pratade om var vi var i livet, hans mors bortgång, planer för framtiden och när vi kom fram till hans jobb så skakade vi hand och sade att vi kanske ses igen och jag fortsatte bort till onoff och kollade på en ny skäggtrimmer som om inget hade hänt.

Men jag har börjat tänka tillbaka på den tiden då vi umgicks. När två goda vänner kunde vara ute och gå i timmar och prata om allt från filosofi och teknik till Britney Spears bröst. (Det var på den tiden då det var stora snacket om dessa.)

Vi hade kul, vi hade det allvarligt och det hände att man rökte för många cigaretter. Vi skrev båda två och hade alltid ett bollplank när man skrivit något och man fick värdefullt input. Och jag saknar det. Det konstiga är att jag saknar nog inte honom just. Men att gå sakta och diskutera allt möjligt med en vän.

Är det något som hör ungdomen till? Jag vill inte tro det.

 

MANDRAGORA

19 april 2010 10:48

Jag känner igen det du skriver. Jag hade också en sådan vän. Jag och hon var bästa vänner i sex år men vänskapen tog slut för ett år sedan. Att bara gå timma efter timma och prata om allt och ingenting är härligt. Det går inte med bara Wonka som sällskap (och jag har ju också slutat röka).

http://shakti.blogg.se

 

Xanna

19 april 2010 11:06

Jag saknar min keramikkollega och tiden då vi arbetade så mycket tillsammans. Jag vill inte ha tiden tillbaka. Men jag saknar bollplanket.

Jag tror inte att det hör ungdomen till.
Xanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat mig för att gå vidare. LordK har varit kul att skriva i men rätt så länge har jag tänkt på att göra något nytt. Därför har jag nu kommit till beslutet att sluta skriva här och istället skriva här: http://kent-johnsen.blogspot.com  ...

Leona rakade av mitt hår för några veckor sen och det växte ut så som hår gör. Hår ser lustigt ut vid en viss längd när det är exakt lika långt överallt så häromkvällen övertalade jag henne att köra trimmern igen. Den gången blev det en halv mohikan....

En dag som idag skulle man kunna skriva ett inlägg om midsommarens historia med blot och fallossymboler. Man skulle kunna skriva betraktelser om små grodors ögon eller örons varande eller icke varande, men jag låter bli för allt det där är gjort reda...

Man sitter där med den nya TVn framför sig. Det är en platt plasmahistoria och man är så nöjd. I handen håller man fjärrkontrollen och har bestämt sig för att programmera in alla kanalerna på rätt plats. Sån där automatisk inställning som TVn gör sjä...

Det har tillat in en massa sommarjobbare på mitt arbete och jag och min kollega har en tillägnad åt oss. En trevlig grabb.   Förr så var sommarjobbarna ett gäng man gladeligen satte sig och snackade med. Det var nytt folk som man hade mer gemensa...