Lägg din hand på din axel och känn tyngden av den.

Det ska vara ditt stöd...

För även om vi finner det skönt och bekvämt att finna tröst hos andra är det av samma anledning som vi lätt förkastar den. Man måste vara stark för att tillåta sig själv att inte behöva vara stark hela tiden.

Livet är hela tiden fyllt av paradoxer och det är bara genom att balansera på den knivsegg som är ens vett som man kan undvika vansinnet.

Ingen man är en ö...

Inte ens en halvö...

Ingen kvinna heller.

Man behöver folk omkring sig...

Man behöver vara ensam. Man behöver stöd, men man är i behov av motstånd.

Man vill nog... Hur stor rebell man än är, ändå på något plan vara lite som de flesta.

För det är ju så lätt...

Normen fösöker suga in en. Normen får en att känna sig som ett misslyckande om man inte har:

Fast förhållande, stabilt jobb, ett barn och ett till på väg och ett husdjur när man närmar sig trettio...

Det som är det äckliga i det hela är att man måste vara förbannat stark föratt inte bry sig om det. Att välja sin egen väg, att upptäcka sin framtid istället för att planera den.

Men det är det som är det som bör beundras. För det är det som kräver mod. Att kväva sina drömmar eller ännu värre aldrig drömma dem överhuvudtaget, för att passa in i en pepparkaksgubbeform är enligt mig det verkliga brottet. Det har alltid varit så att man ser upp till eller beundrar de människor som särpräglar sig själva genom att inte vara som alla andra. Man vill ju själv vara så. Problemet är att det föder ångest. Men måste det vara så?

Det finns ett fåtal som är för stolta för det... Är de starkare än oss andra eller mer idiotiska? Eller både och?

Har du kvar handen på din axel?

Känn tyngden och stödet från alla andra som har ouppfyllda drömmar, viljan att upptäcka sig själv, leva livet dag för dag, en önskan om att trotsa normen. Känn och tro på att alla stöttar dig. Känn styrkan i detta.

Man är inte så ensam som man inbillar sig.

Man måste tillåta sig själv att bryta ihop ibland, och gråta tills inga tårar finns kvar, och stirra i taket tills man kan se upp till grannen, om man kan finna en styrka i det och en vilja att vakna i morgon bara för att man ger sig fan på att man kommer finna sin mening/älskade/framtid/identitet/klocka/vilja så småningom.

För egentligen. Hur man än gör är upp upp och ner ner. Men resten är upp till en själv.

Nu är det höst och ny säsong för mina favoriter i det oändliga virrvarret av tvserier. Jag har nu varje vecka ett flertal fler vänner att umgås med. True Bloods andra säsong är sedan länge över men jag och Leona kollar ett avsnitt då och då när vi har tid.

Femte säsongen av How I met your mother har dragit igång. Jag misstänker att det är den sista. Även om det fortfarande är riktigt bra så är humorn inte riktigt på samma nivå som i de tidigare säsongerna. Ungefär som säsong sex av scrubs. De borde avrundat efter den... Men. Nog om det.

Sjunde säsongen av NCIS har börjat och det är fortfarande spännande. Säsongen har börjat med att knyta ihop trådar från den dramatiska avslutningen på säsong sex och nu efter fjärde avsnittet bör det lugna ner sig lite.

Heroes har börjat med sin fjärde säsong. Början är lite annorlunda med tanke på att man inte vet riktigt vad det är de strävar efter som i de tidigare säsongerna. Hjältarna och Sylar verkar mest försöka leva sina egna liv. Men så är det det där tivolit... Hmmm. Kan bli riktigt spännande.

Fringe Har börjat och jag och Totte kollar avsnitt lite då och då. Ni som inte har sett Fringe börja från början oc gör det nu. Det är väldigt bra.

På en annan punkt som inte har något med tv att göra förutom att verklighetsflykt verkar vara ett underbart alternativ är att jag precis kommit hem från att ha besiktigat bilen. Som vanligt en massa fel som behöver åtgärdas a.s.a.p För det behöverjag efter att ha betalt csn-skulder och andra maffiga räkningar.

Jippie.

Nu går jag och kollar på tv.

Idag har jag och Leona varit och kollat på lägenhet. Eller något radhusliknande boende. Två våningar och lågt i taket. Det kändes trångt och murrigt. Leona hade tvivel innan vi gick dit men jag ville i alla fall se stället innan vi tackade nej. Det krävde inte lång tid. Inte nog med att lägenheten var fel, uteplatsen var liten och inte alls insynsskyddad från höghuset i närheten. Allt kändes inklämt och trångt. Bostadsområdet var väl planerat nån gång att vara en liten idyllisk oas i utkanten av stan. Men stan växte runt om. Det finns ändå bara en gata in med bil och sen är det bara små promenadstråk mellan lägenheter och lekplatser och allt ser likadant ut! Det var som en labyrint av gult tegel och fönster med rutiga köksgardiner. Sökandet går alltså vidare.

Före sommaren spelade jag en hel del EVE online. Det var kul men jag valde att "hålla semester" för att hålla¨på med annat under sommaren. Efter sommaren så har jag haft ite tajt om cash i och med trettioårsdag och flytt med mera så jag har inte satt igång att spela än. Mina spelvänner undrar ju vart jag tar vägen och vill att jag ska börja igen och visst är jag sugen men samtidigt så drar jag ut på det. Jag vet inte varför. Jag har andra vänner som också spelar och visst är det kul att höra om spelet. Jag kommer med ursäkter eller vad det är... Jag har andra saker för mig, jag har inte tid, pengar, så jävla kul är det inte. Men vem vet... kommer jag bara igång igen så. Jag lade ändå ner en massa tid på det förut, och jag hade kul. Och så såg jag trailern för den nya uppdateringen så jag får väl testa att spela igen.

Min flickvän kallar mig för ordnörd. Ordnörd... Jag gillar det epitetet. Jag tror jag vet när hon bestämde sig för att kalla mig det. En dag på jobbet förra veckan kom jag att tänka på Bibliotek, diskotek och apotek. Just orden. Vad betyder "tek"? Biblio har ju att göra med böcker ( Jag har för mig att biblios eller biblos är grekiska för bok eller skrift) Disko är ju musik. Jag tänkte inte på det då men disko kan härstamma från grekiskans diskus som musiken spelas på. Men "apo" då? Vad har det med medicin att göra? Absolut ingenting. Apotek kommer från grekiskans apotheke som betyder förråd kort och gott. Bibliotek betyder därför bokförråd. Diskotek... (av någon anledning refereras det på flertalet ställen till franskans "discothèque") ...betyder skivförråd. Det sistnämnda finner jag en aning missvisande då förvarandet av skivor inte är diskotekets primära funktion. Men vad vet jag?

Jag är en ordnörd. Jag gillar ord. Jag kan gå och smaka på dem, jag fastnar för ord som jag vill använda mig av ofta. Jag använder ord som fallit bort ur språket som jag anser borde få vara kvar. Stöter jag på ett ord jag inte förstår slår jag upp det direkt. Språk är kul. Ord är kul.

I går kväll var succé. För att vara så hastigt sammansatt och så lite repat (ca en timme) så satt allt som en smäck. Jag är bättre på blues än vad jag trodde. Det är en så jävla härlig känsla att spela blues. Vi kallade oss Dansk front och jag skötte allt mellansnack på danska vilket ledde till att när folk drog vidare från Nick´s så hade de sagt på andra ställen att de hört ett bra danskt band. :) Skitkul.

Det blev en bra utekväll och även om vi lovade efterfest så slocknade vi i stort sett när vi kommit in genom dörren. Det gjorde i och för sig inget för vi såg att ingen ringt idag ändå. Inte på Leonas telefon. Min är inte igångsatt än kom jag på nu.

För övrigt måste jag ringa Dell. Min strömsladd till laptopen piper konstigt och sköter inte sitt jobb. Allt jag kan göra är att se det lilla batteriet i nedre högra hörnet bli tommare och tommare. Jag måste ha en ny.

Idag har jag slutat tidigare från jobb. Det får man göra nån gång om man jobbar undan lite grann. En stor del av varför jag beslutade mig för att sluta tidigare är för att vissa individer och deras brist på prestation stör mig mer än jag egentligen vill erkänna. Jag har inget emot när folk tar det lite lugnt på jobb då och då, det gör jag själv, men man märker så tydligt när de varit lata och det går ut över mig känns det som. Och när folk kommer undan med detta undrar jag varför jag ska anstränga mig... I alla fall... Nu är det helg och det blir spelning på Nick´s ändå. Basse må vara sjuk men Dennis och Filip ska spela och jag också då... Jag tackar inte nej. Det är inte samma sak som med Basse men jag kan inte tacka nej till en femhundring för att spela lite munspel.

Det var tanken att jag och Leona skulle till Nimis imorgon men efter hur vädret har varit så är jag inte sugen på att dra dit. Det kommer vara halt och slipprigt. Inget bra att kuta runt på hala stenar och fuktiga träbitar. Man får väl hitta på nåt annat istället.

Trist nog blir det ingen after work-spelning denna fredagen heller. Inställt! Basse har gått och blivit sjuk. Han trodde tills i tisdags att han skulle hinna friskna till men icke... Han ringde mig på jobb idag.

"*host host* Du ja ha febeb dirga dreddiådda gaded. Dnuvig o hoddig. *host harkel* Vi fåd nog sdälla in spednigen."

Eller det var nästan så han sa, men det var så han lät. Så vad ska man nu hitta på på fredagen? Jag kommer säkert på något.

Idag är det tvättdag. Wihoo liksom.