Idag har jag och Leona varit och kollat på lägenhet. Eller något radhusliknande boende. Två våningar och lågt i taket. Det kändes trångt och murrigt. Leona hade tvivel innan vi gick dit men jag ville i alla fall se stället innan vi tackade nej. Det krävde inte lång tid. Inte nog med att lägenheten var fel, uteplatsen var liten och inte alls insynsskyddad från höghuset i närheten. Allt kändes inklämt och trångt. Bostadsområdet var väl planerat nån gång att vara en liten idyllisk oas i utkanten av stan. Men stan växte runt om. Det finns ändå bara en gata in med bil och sen är det bara små promenadstråk mellan lägenheter och lekplatser och allt ser likadant ut! Det var som en labyrint av gult tegel och fönster med rutiga köksgardiner. Sökandet går alltså vidare.