Jag diggar den. Jag kommer på mig själv att gå och nynna på den. Snart kommer jag väl ha min egen dans till den gud förbjude...

Det finns bra musik. Musik med hög kalitet och när vi pratar om skämslåtar måste man väl dra in creddighet också antar jag. Mars Volta, Mogwai, Them crooked Vultures, Tom Waits, alla exempel på bra musik.

Sen finns det dålig musik. Det finns musik som är dålig fast den inte vet om det. Kenneth and the Knutters till exempel. Sen finns det musik som måste vara jävligt retarderad om den inte fattar att den är dålig. Som Dr Bombay och allt vad smurfhits heter. Crazyfrog kvalificerar inte ens in i den här kategorin även om dens storhetsperiod sen länge är över. (Tack alla högre makter för det.)

Sen kommer skämslåtarna. Låtar som ofta spelas till förbannelse på diverse kommersiella radiokanaler men som man inte kan låta bli att tycka om. Man vet om att det är lite förbjudet att digga sånt om man nu ska vara lite creddig. Men man kan inte låta bli. Skämslåten, du är inte ens i rätt målgrupp för att ens kunna uppskatta den egentligen. Men du kan texten. Du förvandlas i dryga tre minuter till en liten superfan. Och när låten är över tittar du dig över axeln. Såg nån mig?

Alla har en eller fler skämslåtar. Jag väljer nu att släppa all falsk creddighet om jag hade nån från början. Jag omfamnar offentligt min skämslåt. Jag står för att jag skakar på rumpan och ler till Miley Cyrus låt 'Party in the USA'. Gör det ni med.