I min umgängeskrets är det mycket barn just nu. Det tycks att nästan alla antingen har barn, är gravida eller satsar på att bli det inom det snaraste. Och Leona blir alldeles till sig bara hon ser eller hör en bebis eller något sött bebistillbehör.

Och visst smittar det av sig. Jag har också i större utsträckning börjat tänka på barn. Men till skillnad från min kära flickvän tänker jag inte så mycket på just bebisbiten. När jag föreställer mig framtiden med barn är det mer bilder av när jag lär mitt barn att cykla. Berättar godnattsagor, leker, hjälper med läxor och så vidare. Jag vet inte om detta har med genus att göra, förmodligen är det så. Jag tänker inte gå in på det.

Men huvudsaken är att jag befinner mig i ett tillstånd när att tänka på en framtid med barn och massor av kärlek inte fyller mig med ångest men med hopp. För nu är det med i planeringarna för min och min sambos fantastisska framtid, inte en ensam mans framtid som verkar fly från honom.

Det går bra nu.