I går kväll sjöng jag för en publik paw riktigt för första gången. Det gick bättre än förväntat, i alla fall till strömmen gick. Flera gånger...

Leona och jag körde till Kristianstad på natten och jag sitter nu på svärmors golv i en för liten morgonrock och skriver. Idag ska vi på bröllop och sen ska jag träffa Leonas vänner på fest.

Jag och Leona har båda en djup relation till vårt morgonkaffe. Precis som så många andra. Jag kanske inte gör som Leona och ligger och fantiserar om kaffet innan jag går upp men så fort mina fötter möter sovrumsgolvet går jag som förprogrammerad ut och sätter igång en kanna av det svarta flytande guldet, detta beska underbara. Brygden som får världen att fungera... För så är det... Dagar som inte börjar med minst en liten kopp kaffe blir det nåt fel på.

Jag har hört att folk som inte dricker kaffe har vid tillfällen kallat kaffe för en drog och att alla som behöver sitt morgonkaffe är kaffeinister som är i ett så tungt beroende att de behöver sin moronfix. Löjigt säjer jag. Och när jag säger det har jag näsan i luften och sen skrattar jag på franska åt dem. "håh håh håååååh"

Kaffe är en del av processen som gör att världen rör sig, tiden går, fåglar flyger och fiskar simmar. Hade inte världen fått sitt morgonkaffe hade apokalypsen kommit otroligt snart.

Så tror jag.