Det finns få saker som jag hatar men en av dem är idioter bakom ratten. Speciellt de som kör på den sträckan jag pendlar på för att komma till jobbet varje dag. Fenomenet är detta. Vägen är övervakad av ett antal kameror och idiotbilisters tankebanor går då såhär kan jag tänka mig:

"Ojojoj. Kameror. Då är det bäst att lugna ner sig. Jag håller sjuttiofem så är det god marginal så jag inte blir fotograferad."

Att de senhar en kö efter sig som inte kan komma förbi är de totalt ovetande om verkar det som.

Men på en annan punkt... Jag har varit på tippen idag. Det var skönt att äntligen få det gjort. Min gamla stereo och de fyra slitna högtalarna åkte. Jag blev också av med den gamla datorn som legat och kasat runt i mitt bagage i två år. På tiden. Alla mina gamla kläder åkte också.

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och ska snart börja möblera om inför morgondagens trettioårsfest. Och om några timmar kommer min älskling.