Av någon anledning befinner jag mig ofta inne på inrednings och möbelsajter numera. Jag vet inte varför egentligen. Förmodligen för att jag snart flyttar och komer byta mycket av mitt nuvarande möblemang och som alla andra tänker man lite att: "Nämen Ikea... Det är väl ändå inte..."

Och jag har aldrig förr tvivlat på min förmåga att skapa ett trivsamt rum att vara i. Jag tror problemet om det existerar ett problem överhuvudtaget är att det finns två stilar jag pendlar mellan. Men det finns ju faktiskt inget som säger att man inte kan kombinera. Om jag nu som det ser ut kommer kombinera det stilrena vita med färginslag och det gamla rustika så kommer det ju inte komma ett par inredningsmafiosos och knacka på dörren hållande i var sitt järnrör. "Eh hörrödu? Har du inte sett tillräckligt mycket Kirchsteiger? Du fattar väl att denna kombinationen är svartlistad? Eller är du korkad herr Johnsen? Är du det?"

Sannolikheten är minimal. Men visst är det kul att titta runt på coolaeller kitschiga grejer och man tänker att oooo en sån eller en sån. Varför inte två såna? Sen slås jag av verkligheten att jag kommer ha fyrtiofem kvadrat att leka med. Och där ska jag bo också. Det kommer handla om att utnyttja boytan maximalt.

Nu på morgonen läste jag ut boken "Sex droger och kalaspuffar" av Chuck Klosterman. Det är en serie med essäer om popkultur och postmodera fenomen men mest om människor i allmänhet. Med kapitel om varför Pamela Anderson faktiskt var nittiotalets Marilyn Monroe. Hur det är att känna en seriemördare. Att Fonzie var oskuld. och fler kapitel som tar upp om allt som ryms mellan Loch Ness-odjuret och Rymdimperiet slår tillbaka. Och mellan varje kapitel finns en liten fristående text och just en av dessa var extra rolig och här är varför:

För en massa år sedan var jag på en fest och på den festen fanns det en matematikstuderande som jag av någon anledning ville driva lite med. Så när samtalet kom in på sannolikhetslära (Det gjorde det för han ville verkligen prata matematik) så hävdade jag att sannolikhet är en bluff och att allt är 50/50. Han försökte såklart motbevisa men med en dåres enfaldighet höll jag fast vid mitt uttalande och kände att jag hade solid mark under fötterna. Jag har tänkt på det där med att allt är 50/50 och vad som började som ett sätt att reta matematiker har på något sätt börjat låta lite vettigt. Och igår läste jag en text som tar upp exakt samma sak. Och som håller med mig. Jag citerar Klosterman.

"Livet är smockfullt av lögner, men den största lögnen är matte. Det är särskilt tydligt inom fältet sannolikhetslära, ett forskningsområde som är helt och hållet fejk. När det väl kommer till kritan - finns det bara en matematisk sannolikhet: allt är 50/50. Antingen händer något eller så händer det inte. [...] När man kastar en sexsidig tärning, vilka är oddsen för att man ska få en trea? 50/50. Antingen får man en trea eller inte. Så ser verkligheten ut."

På något sätt är detta sätt att se på saker både oroande och lite tryggt på något sjukt sätt. Men jag tror att om man alltid ser chansen att något olyckligt ska hända som en på två så uppskattar man kanske de stunder när inget dåligt händer mer. Samtidigt är det ju femtio procents chans att jag vinner på lotto också.

Jag har precis kommit hem från en lyckad spelning och en lyckad utekväll.

Regerade.

Tog lite snabbmat på vägen hem. Upptäckte att mina katter också älskar potatismos. jag tar lite på fingret för jag vill inte ställa ner hela kebabbrickan.

Nu har jag slappat hela förmiddagen. Jag har surfat runt, lyssnat på radio och druckit tre koppar kaffe. Hur lugnt som helst. Men jag kollar på klockan och konstaterar att den börjar närma sig tolv och att det kanske vore en bra idé att rycka upp sig, duscha, borsta tänderna och hoppa i lite kläder. Eftersom det är spelning med logan krävs det ju rutig skjorta. Så ikväll är jag snäll i flanell.

Ja det blev ju inte marsch i säng. Istället blev det utekväll och det var väldigt trevligt. Vi ska träffas runt ett-tiden idag för att spela igenom vårt set en sista gång innan vi ska på scen. Jag är alltid skitnojig innan. Jag får för mig att jag glömt varenda ton jag ska ta, att allt kommer låta skit och det är mitt fel och att jag kommer sitta där med mitt munspel och se ut som en idiot men av erfarenhet vet jag att när det väl gäller då sätter jag det.

Leona ringde och väckte mig idag. Bara för att berätta att hon kommit välbehållen till Jokkmokk.

I övrigt gillar jag ord. Jag gillar kluriga ord och några jag fastnat för nu och väntar på en ursäkt att använda dem är defenestrera, onomatopoesi och sabrera. Jag har ibland periodiska favoritord som man bara kan gå och smaka på som en slags sugtablett. Man gillar klangen av ordet, hur det ligger i munnen så man går och säger det då och då för sig själv.

Eller så är jag bara lite knäpp.

Jag befinner mig återigen i en studentlägenhet i Malmö. Jag dricker mitt morgonkaffe och Leona håller på att göra sig i ordning för sin resa till Jokkmokk. Förutom att detta innebär att vi inte kommer ses på ett långt tag så känner jag att det är precis såhär det ska vara. Stilla morgnar där vi båda småpratar och småpussas och bara är. Igår lagade vi mat och drack vin.

Jag älskar henne.

Jag jobbar eftermiddag idag så jag måste köra från Malmö strax och sen är det marsch i säng. I morgon förmiddag är det dags för ett sista rep innan konserten på kvällen.

Igår repade vi här hemma och drack lite öl och hade allmänt trevligt. Efteråt gick jag, Dennis och Natalie ut till Nick´s och fortsatte ha både kul och trevligt.

Det börjar låta riktigt bra om vårt musicerande och jag kommer få användning av mitt långa vibratomunspel den tjugoandra. Underbart. Jag har drömt om att få använda det länge. Det var tänkt att jag skulle använda det när jag och Basse spelade Hallelujah i Europa i somras men det blev ju inte av.

För övrigt verkar det som att den spelning som Dennis skulle spela den fjärde september blivit flyttad så han kan vara med hela kalaset och då kan vi hålla en spelning hemma helt unplugged. Det kommer bli så bra.

Nu ska jag skriva lite grejer till morgondagens rollspel innan jag smiter iväg till dagens.

Nu har jag suttit i god tid och komponerat låtlista till min födelsedags för familj och de närmsta. Och jag har även börjat pyssla med lite lekar för det kalaset. Det brukar inte vara så mycket spex på familjekalas men någon måste ju bryta trenden. Får se om det håller i sig. Det blir i alla fall introtävling. Och jag måste ha något till men jag vet inte vad än.

Jag borde gå och lägga mig men jag är inte trött. Om det är vackert väder i morgon... Eller senare idag blir det ju, så ska jag ut och spela airsoft och på kvällen blir det mer repande inför den tjugoandra.