Nu ska jag ta mig i ragen och få lite skrivet. Tanken var ju att jag på semestern skulle komma i alla fall några kapitel fram i boken jag skriver men jag har haft så mycket annat för mig. Men när man tänker tillbadet funnits dagar som bara runnnit bort i lättja då man kunde ha plottrat ner några rader. Så det ska jag göra nu. Jag ska ta min väska och min nya anteckningsbok och några pennor och sätta mig nere på Torstens och skriva och dricka kaffe. I kväll ska jag hem till Jens och Jana och spela rollspel. Och förhoppningsvis kanske man kan få ett bra tips på en vegetarisk middag jag kan laga till på fredag.

Nu på morgonen har jag klippt naglarna med nagelsax för första gången i mitt liv tror jag. Det måste innebära att den dåliga ovanan att konstant bita på naglarna är besegrad och det är alltså dags att ta itu med nästa dåliga ovana. Nu när jag vet att jag spöat skiten ur en av dem så känner jag mig peppad att ta itu med resten. Kom an bara era uslingar till ovanor! Jag plockar er en efter en!

Nu är jag nyss hemkommen från en fin dag i Kristianstad där jag fick träffa Leona. Det var underbart. Jag fick också träffa hennes familj och de var väldigt trevliga. De bets inte i alla fall. Och människor som bjuder på gräddtårta med sex lager måste vara bra människor. Jag älskar tårta. Förhoppningsvis gjorde jag också ett bra intryck på svärmor. Men det tror jag nog...

Nu ska jag sova och sova lite till.

Det var den stora skattjakten igår och det var hysteriskt kul. Nästa år blir det en ny skattjakt, större och ännu roligare. Folk hade spökat ut sig, blev lite fulla och det blev fontänbadning, pussande av gamla tanter och farbröder. Folk sprang näck längs storgatan, badade i rönne å och samlade ihop en massa saker till mig och Basse som satt och skrattade gott åt alla härligheter. I år vann blått lag. Grattis.

Idag blev ochså rollspelet inställt vilket ger mig en chans att köra till Kristianstad till min älskling. Jag tog det relativt lugnt igår och avslutade kvällen med mycket vatten. Så jag kan nog köra snart.

I morgon så är det den stora skattjakten i Ängelholm. Det är en tävling som jag och Basse anordnar och efter vad vi har hört så kommer det bli hur kul som helst. Alla lag engagerar sig som attan och kommer spöka ut sig och komma i ordentligt partyhumör. Om det blir lyckat så kommer vi med största sannolikhet försöka oss på att anordna en ny skattjakt nästa sommar i lite större skala.

Nu är vi i stort sett färdiga med alla förberedelser. Allt är kopierat, alla kuvert förseglade. Priserna är i sin skattkista och min videokamera är på laddning. Det finns två små saker kvar att fixa som vi får göra antingen inatt eller tidigt imorgon bitti.Vi får se när det blir.

Annars har jag mest gått och vankat fram och tillbaka idag, försökt sysselsätta min hjärna så att jag inte bara går och längtar efter Leona hela tiden. Katterna är en utmärkt distraktion de jagade mig och en papperstuss på snöre i över en timme. Jag har ringt folk, pratat med folk över MSN och redan kommit på morgondagens låt jag ska skicka till min älskling.

Jag har fått låna en bok av min flickvän som heter "Slumpen är ingen tillfällighet" som är högst intressant. Vi började prata om när vi möttes och kom fram till att det var en otrolig rad av till synes slumpmässiga faktorer som ledde fram till detta.

Hade inte min syster bett mig passa hennes hund hade jg förmodligen inte varit hemma den dagen. Och då hade David inte kunnat komma upp på besök och berätta för mig att han skulle spela på tullakrokängen. Hade det regnat lite mer hade hunden inte velat gå hela vägen dit och då hade jag nog inte gått ner dit. Hade Filip inte spelat, (vilket det var nära att han inte gjorde) så hade inte hans flickvän gått dit. Och då hade hon inte släpat med sig sin kompis. Som i sin tur av ett infall tyckte att justden dagen kunde vara kul att besöka Ängelholm.

Det finns säkert fler faktorer. Att inte David hade andra planer. Att min syster beslutade sig att följa med föräldrarna och hälsa på släkten. Att ingen annan kunde passa hunden...

Allt detta är bara slump. Men det ledde till att jag den kvällen träffade min Leona. Att jag gav henne min MSN och att vi började prata och träffades igen. Man kan börja prata om ödet eller gudomlig ingripan men det känns ändå lite högtravande. Men någonting i mig vill i alla fall tro att det var meningen att vi två individer skulle stöta ihop just då.

Einstein sade ju någon gång något i stil med att man kan se på livet på två sätt. Som om ingenting är mirakel eller att allt är mirakel. Tänkvärt.

Befinner mig i en studentlägenhet i Malmö och mår bättre än någonsin. Jag är pojkvän nu. :) Vet inte riktigt mer vad som kan skrivas. Mina tankar surrar runt och får bara fotfäste lite då och då. Men nu ska jag ägna min uppmärksamhet åt ett annat håll.

I helgen var det Beatleskväll på el Greco och det var väldigt kul. För att använda ett slitet skånskt uttryck... "Sicket ös!"

Men det roligaste av allt är att jag har träffat en flicka. Hon spenderade lördagkvällen och söndagförmiddagen med mig och idag ska jag bege mig hem till henne i Malmö. Jag är glad.

Men först ska jag och Basse ut i ängelholm och arbeta lite på vår skattjakt i helgen. Vi har pratat med de flesta lagledarna och folk verkar vara taggade till tusen.