Det är så fruktansvärt enerverande. Jag har en låt på huvudet. Eller... Inte riktigt. Jag vet inte vem det är so sjunger. Jag vet inte vad låten heter och jag vet inte hur den går. Jag har en vag aning om vilken känsla den frambringar och jag söker i hjärnan efter kopplingar utan att lyckas.

Min hjärna är alltså just nu  upptagen med en låt den inte kommer ihåg. Inte ens en liten strof ochdet stör mig något så fruktansvärt. Jag hade inte haft något emot att gå och nynna på de första bitana ur Bananer i Pyjamas-låten just nu. Så illa är det. Antingen försvinner detta av sig själv eller så kommmer det inte försvinna förrän jag hör låten, vilken det nu kan vara... Jobbigt läge det här. Ett fåtal saker tror jag mig veta. Det är en man som sjunger och låten har inte så högt tempo. Jag satte igång Madrugada när jag gick upp idag men det kändes inte rätt. Jag får fortsätta lyssna på musik idag känns det som.

Jag har egentligen sovit för länge... Ídag måste jag verkligen komma vidare med städning och tömning av min gamla lägenhet. Så nu är det frukost och sen röj av den tråkiga sorten. Det är så mycket plotter där. Och lite möbler jag inte vet var jag ska göra av... Förmodligen förrådet...

Det känns också så tajt med allting... Städningen och umgänge och rep. Jag och Basse ska spela på fredag igen.

I går kväll sjöng jag för en publik paw riktigt för första gången. Det gick bättre än förväntat, i alla fall till strömmen gick. Flera gånger...

Leona och jag körde till Kristianstad på natten och jag sitter nu på svärmors golv i en för liten morgonrock och skriver. Idag ska vi på bröllop och sen ska jag träffa Leonas vänner på fest.

Jag och Leona har båda en djup relation till vårt morgonkaffe. Precis som så många andra. Jag kanske inte gör som Leona och ligger och fantiserar om kaffet innan jag går upp men så fort mina fötter möter sovrumsgolvet går jag som förprogrammerad ut och sätter igång en kanna av det svarta flytande guldet, detta beska underbara. Brygden som får världen att fungera... För så är det... Dagar som inte börjar med minst en liten kopp kaffe blir det nåt fel på.

Jag har hört att folk som inte dricker kaffe har vid tillfällen kallat kaffe för en drog och att alla som behöver sitt morgonkaffe är kaffeinister som är i ett så tungt beroende att de behöver sin moronfix. Löjigt säjer jag. Och när jag säger det har jag näsan i luften och sen skrattar jag på franska åt dem. "håh håh håååååh"

Kaffe är en del av processen som gör att världen rör sig, tiden går, fåglar flyger och fiskar simmar. Hade inte världen fått sitt morgonkaffe hade apokalypsen kommit otroligt snart.

Så tror jag.

Idag skulle jag egentligen ha jobbat över. Men eftersom jag har en otrolig huvudvärk och hostar en del just nu så blev jag hemskickad. Man får tydligen inte hosta på jobbet just nu. Jag kan i och för sig förstå det men jag tror inte det är nån fara. Förmodligen är det Leona som smittat mig i söndags och hon börjar redan bli bättre.

Det gav mig dock lite tid till att göra saker här hemma som jag inte hunnit göra. Stillasittande saker såsom att bränna en skiva till Leonas kompis och börja läsa en bok jag velat läsa ett tag. Nu ska jag gå och fixa mig en kopp honungste och sen är det tillbaka till soffan.

Jag och Basse ska spela på Nicks på fredag så nu måste vi repa en massa innan fredag. Och med mitt schema så är det idag och imorgon kväll. Det är premiär för deras after work där och det kommmer bli kul att spela det som aldrig riktigt blev spelat i sommar.

I fredags så blev mitt c-munspel utslitet och jag har varit inne idag och köpt ett nytt. Nu ska jag iväg.

I fredags var det då födelsedagsfest. Jag blev trettio år gammal. I Danmark sägs det att om man varit snäll så är det fint väder på ens födelsedag och efter det måttet så måste jag varit ganska nedrig detta året. Det regnade och blåste. Först på natten klarnade det upp och med tanke på att jag är född just tio i tolv på natten så kanske det ligger lite sanning i det hela. Mina närmsta vänner och mina närmsta släktingar dök upp förutom två styck som tyvärr fick stanna hemma och vara sjuka. Maten var god, mina presenter var precis vad jag önskat mig.

Det bästa av allt den kvällen var ändå när jag Dennis och Basse spelade och sjöng och min släkt för första gången fick höra vad det är jag gör. Och de blev positivt överraskade för att uttrycka sig lugnt.

Leona fick träfffat min släkt och blev riktigt tajt med min mor. Dennis och farsan hade skitkul... Allt bara var bra. När jag och Leona kom hem på morgonen blev jag lite sentimental över allt som är hur bra som helst i mitt liv just nu. Det måste vara nåt med åldern tror jag...

Det finns få saker som jag hatar men en av dem är idioter bakom ratten. Speciellt de som kör på den sträckan jag pendlar på för att komma till jobbet varje dag. Fenomenet är detta. Vägen är övervakad av ett antal kameror och idiotbilisters tankebanor går då såhär kan jag tänka mig:

"Ojojoj. Kameror. Då är det bäst att lugna ner sig. Jag håller sjuttiofem så är det god marginal så jag inte blir fotograferad."

Att de senhar en kö efter sig som inte kan komma förbi är de totalt ovetande om verkar det som.

Men på en annan punkt... Jag har varit på tippen idag. Det var skönt att äntligen få det gjort. Min gamla stereo och de fyra slitna högtalarna åkte. Jag blev också av med den gamla datorn som legat och kasat runt i mitt bagage i två år. På tiden. Alla mina gamla kläder åkte också.

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och ska snart börja möblera om inför morgondagens trettioårsfest. Och om några timmar kommer min älskling.

Jag hörde på radion idag att Disney ska köpa Marvel. Jag är orolig för vad detta innebär. Disney innebär inte längre endast Kalle Anka, Musse Pigg och den lilla Sjöjungfrun. Det innebär numera ochså Helylle och återhållsamhet. Jonas Brothers, Hanna Montana. High School Musical och annat ont. Nu ska alltså Wolverine, Punisher och Spiderman sälla sig till deras skara. Hur ska detta sluta? Man får hoppas att Disneykoncernen har vettet att låta Marvel göra det de gör bäst och bara sitta i bakgrunden och håva in cash utan att blanda sig.

Hade det bara varit serietidningar tror jag inte Disney hade brytt sigmen nu är det ju populärt att göra film på klassiska och nya seriefigurer. Ska råheten försvinna? Det har inte varit så rått än men det får för min del inte gärna bli barntillåtet á la Star Wars episode I. Kurvan går åt fel håll. Fantastiska fyran-filmerna var mesiga. Wolverine var i stort sett småsnäll och bara lite grinig i sin egen film. Var var monstret som sket i alla utom sig själv? Ben Affleck spelade Daredevil. (Det är i och för sig gammalt nu men ändå...)

Känns som om man får läsa på lite om det här.