Jag läste nyss i Mandragoras blogg om hur trevligt det är med spontana besök. Och hur detta nuförtiden kvävs av ständigt minutiöst planerande av ens vardag. Jag vet själv hur det är för jag har blivit en sån som måste skriva in i almanackan vad jag ska göra, när jag ska göra det och med vem jag jag ska göra det. Detta leder till att när det ska planeras något får man leta efter en lucka som ka vara lika svårfunnensom den där Waldo ni vet...

Men jag har funnit att jag är så illa tvungen. Förr så kunde jag lova bort mig till fyra saker som alla lät lika roliga och sen när dagen kom var man så illa tvungen att antingen välja bort tre eller komma på ett helt nytt alterntiv.

Och man förmodar ju att så funkar de flesta. Vi lever i en värld där tiden verkar krympt och att bara stövla hem till någon utan ett ärende och det visar sig inte är hemma kan ju tyckas vara slöseri med tid. Men då fick man i alla fall en promenad.