Efter mycket letande satte jag ut Kittys transportbur och lite mat på gården och hoppades att den välbekanta doften skulle locka henne till den. Jag gick och kollade lite då och då men ingen kise... Min mor kom med en idé att jag skulle ta ut Frida i sele och koppel och att hon skulle locka fram den försvunna. Jag tänkte att katter är ju inte direkt kända för sina förmågor som spårare men vad har jag att förlora... Jag köpte en sele och lät först katten vänja sig tll den. Se gick jag och morsan ut och efter två minuter hade Frida lett oss till en skakande, livrädd, väsande och ynklig liten Kitty nere i en källartrapp. Jag tog tid med att bara vara i närheten och låta henne lukta på mig innan jag började klappa henne lätt. Efter fem minuter kunde jag utan problem få in henne i transportburen och få upp henne i lägenheten.

Hon kissade på golvet direkt men jag förlåter henne. Nu är hon sitt goda gamla jag igen och leker med mjölkpaketskorkar som om ingenting har hänt.

Jag hade inte gjort detsamma efter ett fall från tredje våningen i alla fall.

Det är så skönt att ha henne hemma. Jag fick inte så mycket sömn eftr nattskiftet så jag tog igen det nu i eftermiddag. Då låg Kitty vid min sida och spann mig till sömns.

Jag får snällt strunta i träning idag. Jag upptäckte i morse att min ena katt har rymt. Detta innebär ett fall från tredje våningen. Jag ska ut och leta nu i buskar ifall hon har brutit något och gått och gömt sig. Jag har dock ingen aning i hur stor radie jag ska leta. Idag harjag också otroligt mycket att fixa för jag åker till Danmark i morgon förmiddag. Jag får sätta upp lappar med Basses nummer eller nåt. Det är han som matar Frida när jag är borta.

Nej nu är det slut med att spilla tid. Ut och leta.