När jag lade upp listan på låtar som jag och Basse ska spela i sommar fanns 'Hey Ya' med på den. Det bör förtydligas att det inte är Outkasts original som vi ska spela. Vi bestämde oss för låten efter vi hörde den här killen...

Det går inte att bädda in videon från youtube men jag kan i alla fall lägga upp länken.

http://www.youtube.com/watch?v=8-8nkkOA_AM

Katter kan få dille på de konstigaste saker och de kan vara lika irriterande som de kan vara helt och hållet bedårande. Jag älskar att Kitty har bestämda åsikter. Jag fattar givetvis ingenting när hon kommer och tittar allvarligt på mig och utbrister bestämt något i stil med "Mjau mjew mao!!!" och sen bara går sin väg igen. Jag finner det stundtals besvärande när Frida ska sätta sin våta nos i min armhåleregion. Samtidigt är jag så kittlig så jag kan inte säga till henne utan att skratta samtidigt.

Däremot är det otroligt irriterande att varenda gång man ska diska gå på upptäcksfärd efter den gula tvättsvampen som tydligen är hur kul som helst att kånka iväg med i munnen. För några veckor sen kunde jag inte hålla dem borta från skurtrasan. Jag menar... Hur jävla kul kan de vara? Jag kan förstår förtjusningen för mjölkkartongskapsyler. De luktar ju gott för en katt och kan användas som en slags puck. Men disktrasor?

Detta är en snålmånad. Jag har ca 600 kronor kvar på kontot och nu upptäckte jag att kattsanden, osten, pålägget och kattmaten är slut. Det verkar som om jag får gå med hatten i handen in till chefen idag och be om förskott på lönen för att klara mig månaden ut.

Jag har goda vänner som har erbjudit sig att låna ut pengar om det skulle krisa men jag hatar att låna pengar. Det känns som om man gör av med pengarna två gånger på nåt sätt. Och så hatar jag att vara skyldig vänner pengar. Då är det bättre att låna av sig själv så att säga.

Jag har varit på otroligt dåligt humör de senaste dagarna. Till och med på förmiddagarna när jag kännt mig lite lite positiv har detta snart kvästs till ingenting när man kommit till jobb. Jag har blivit irriterad för småsaker. Jag har blivit förbannad på onödiga saker. Jag behöver semester. Och jag behöver ett nytt jobb.

Igår blev jag och Basse slutligen färdiga med låtlistan för Europa. Det blev långt ifrån fyrtio låtar men det kändes ändå lite övermäktigt. Det blev tjugosju. En bra siffra. Nu håller jag på att lägga över dessa tjugosju låtar på min mp3spelare och kommer istort sett bara lyssna på dessa låtar i de fyra veckor som är kvar innan semestern och spela dem de två vi är iväg. Eftersom jag jobbar skift har vi bara två veckor och helgerna på oss att öva ihop. Kommer bli intressant att se hur det går.

Listan:

Heart of gold - Neil Young

This is my life - Gasolin

Beautiful world - Colin Hay

Waiting for my real life to begin - Colin Hay

The River - Bruce Springsteen

Falling slowly - Glen Hansard

Hey Ya - Outcast

Sacred Ground - Loosegoats

Let it be me - Ray LaMontagne

Don´t think twice - Bob Dylan

House of the rising sun - The Animals

Mr Jones - Counting Crows

Knockin´on heavens door - Bob Dylan

Country Roads - John Denver

Golden Fields - Logan Nevada

Folsom prison blues - Johnny Cash

Have you ever seen the rain? - Creedence clearwater revival

The leaving of Liverpool - The young Dubliners

Hallelujah - Jeff Buckley

Suspicious minds - Elvis Presley

Let it be - The Beatles

Sweet home Alabama - Lynyrd Skynyrd

I´m Yours - Jason Mraz

Losing my religion - REM

I´m a believer - The Monkeys

No woman no cry - Bob Marley

The Joker - Steve Miller band

Jag älskar när covers tar en hyfsad låt och gör någonting helt nytt med den. Jag hatar när covers låter som en kopia av orginalet. Det bästa är dock när något geni tar en låt från den enorma poolen av menlös musik och får det att låta nästan underbart.

Britney Spears har gjort en låt som heter Everytime som är så menlös att man undrar varför den skrevs. Som är så menlöst producerad så man undrar vad hennes producenter tänkte på när de spelade in den.

Men så kommer Glen Hansard. Irländaren som var med i filmen Once bland annat och gör en cover. Och det blir så bra.

Jag har börjat läsa "Sandman" av Neil Gaiman. Den är otroligt bra. Jag har funnit mig själv fjättrad vid serien och brytt mig om väldigt lite annat. Jag slukar denna serie. För det är vad det är. En serietidning som gavs ut från 1989 till 1996 och som även har fått en del spinoffs som jag kanske ger mig i kast med vid ett senare tillfälle. Men nu ska det läsas klart först om Sandman, Morpheus, Lord of Dreams och hans öden. Kan starkt rekommenderas till alla som älskar serier eller som inte riktigt fastnat för formatet innan men som älskar skräck, fantasy, sagor och spänning.

En annan sak jag har börjat se om är "Band of Brothers" Denna tvserie i tio delar som handlar om Easy-company från de hoppar ner i Normandie på D-dagen tills en kor bit efter VE-dagen (Victory in Europe). Nu kn man tycka vad man vill om krigsfilm men man grips verkligen av deras öden när man ser på denna skildring av historien. Mitt favoritavsnitt är det sjätte. "Bastogne" där man får följa en av sjukvårdarna en vinter i frankrike när mat, kläder, ammo och sjukvårdsmaterial är slut. Se den.

Det är ju sjukt hur dålig kondition man har. Jag har ju börjat träna och det går hur bra som helst men idag beslutade jag mig för att bränna lite extra fett och satte mig på träningscykeln efter mitt pass i gymmet. Efter fem minuter var jag mer död än levande. FEM MINUTER!!! Det är fan löjligt. Där satt jag med rött ansikte och hjärtat bultande i halsgropen och flämtade som en sankt bernards i en bastu. Detta innebär ju att jag måste göra det oftare. Såhär kan jag ju inte ha det.