Det var mycket snack om den ett tag... Folk sa saker som: "Äntligen en riktig vikingafilm!" "Grym, rå och vacker" och "Mads Mikkelsen är lysande." Och visst. Med det i bakhuvudet och efter man sett postern så tänkte man att nu ska man få se en film med riktiga vikingar. Danska vikingar som var de som for och plundrade och hade sig. Och kanske något mytologiskt inslag med tanke på titeln.

Det blev istället en av de segaste filmupplevelser jag haft. Det gick en kvart innan första repliken och en kvart till innan andra. Tydligen spenderade vikingar en hel del tid med att stå och glo på varann. Mads Mikkelsen slåss lite i lera i början när han inte sitter i en bur. Våldet är väldigt rått. Väldigt anatomiskt korrekt inbillr jag mig. Så ser det förmodligen ut när man krossar en skalle med en spetsig sten så att hjärnan rinner ut.  Och så ser det förmodligen ut när man sprättar upp magen på en fastkedjad kristen och sliter ut tarmarna.

Mads, eller One Eye, och en pojke går och går och går. Sen möter de krista "vikingar" (Allting utspelar sig i skottland tror jag) som är på väg till Jerusalem och tar med sig One Eye och pojken. De hamnar i dimma som aldrig verkar ta slut. Så de ligger i båten. Sen ligger de i båten lite till. Och så lgger de i båten ytterligare ett litet tag. Och glor på varann. One Eye är ju stum så han glor bäst av alla. Till sist kommer de fram till ett land som inte är det heliga landet. Där börjar de dö en efter en av mystiska vildar i skogen med pilbågar.

Filmskaparen har försökt göra det spännande med att One Eye får visioner av en närastående framtid. Visioner i blodrött. Men allt blir bara segt. Segt segt segt. Men jag ville i alla fall se klart filmen.

Jag ångrar lite att jag satte igång den. Slutet var så trist och menlöst. SPOILER! säger kanske nån av er som läser detta. Se det mer som en räddning så ni slipper lägga tid på den här filmen. Kramas istället. Eller lägg ett pussel, vad vet jag. Detär förmodligen mer givande.