Det är måndag morgon... eller förmiddag, beroende på hur mycket morgonmänniska man är, och jag är nyligen uppstigen. Det är eftermiddagsskift hela denna veckan. Eftersom man hellre stannar uppe lite när mn kommer hem och kollar en film eller spelar lite spel eller vad som helst annat så blir det också tt man sover lie längre på morgnarna. Detta innebär att man inte får så mycket vettigt gjort dessa veckorna. Idag hade jag tänkt att till frukost och lite efter hinna ikapp med NCIS. Det ligger några avsnitt och väntar att bli tittade på.

Sen... Sen får jag ta itu med disken.

Igår kväll spelade jag och Basse för föreningen Handling. Ett gäng äldre personer som gör saker tillsammans och igår var det alltså utgång med middag och dricka och herrejävlar vilket röj det blev. Vi fick ofta stora applåder och det blev ofta medsjungning i låtarna. Detta innebär att jag och Basse har något bra på gång här. Nu har vi lite över femtio låtar på vår repertoar men det är långt ifrån nog. Men nu är det tid att börja öva på stämsång också.

Idag vaknade jag halv ett. Det är lite för sent och det känns som om man gått mist om en hel morgon. Ja... Det har jag ju faktiskt... Nu blir det i alla fall frukost... eller lunch... Eller vad man nu vill kalla det.

Jag kan verkligen älska de små detaljerna i vardagen när allt blir som man tänkt sig. Det kvitter verkligen hur litet det är för att jag ska få ett nöjt leende och känna att jag är bra.

Jag har alla mina pengar på ett servicekonto och för bara över det jag behöver när jag ska gå och handla. Detta för att jag är en stor impulsköpare. Ni vet hur det är. Man ska bara handla morötter och smör och så kommer man hem med en korsordstidning, en snickers, en läsk och ett paket tuggummi också. Detta innebär att jag innan jag ska gå till affären måste göra en snabb estimering i mitt huvud om vad sakerna på min inköpslista kan komma att kosta. Detta har blivit enklare eftersom man ofta köper samma saker. Mjölk, ca åtta spänn. Smör, ca tretton. o.s.v

Lite knepigare blir det när man ska köpa saker i lösvikt eller frukt och grönt. Eller saker man vanligtvis inte köper. Jagär precis hemkommen eftar att ha köpt paprika, sojakorv, morötter och matlagningsgrädde. Alla dessa är varor jag inte frekvent köper... Eller har köpt... Och min snabba uträkning landade på sjuttio kronor. På mitt kvitto står det: Total summa: 69:97. Det är så nära man kan komma! Jag blir så otroligt nöjd med mig själv.

Jag vet. Det är en liten seger om det ens räknas som en men det gör min dag lite ljusare i alla fall.

Jag har ju som tidigare  nämnt precis köpt en ny bil och ska därför ställa av min gamla så jag inte behöver betala skatt och försäkring på den. Och för det behövs ett registrerinsbevis som jag såklart har slarvat bort. Jag har andra delen, den som behövs för ägarbyte men inte den första där alla siffror som bhövs för en avställning finns. Typiskt. Jag fick ringa till vägverket eller vad det heter numera och beställa ett nytt. Som tur är är det gratis men nu kkommer jag med största sannolikhet hitta det gamla jag slarvat bort vilken minut som helst och störa mig på att det nu är ogiltigt eftersom jag beställt nytt.

Annars tror jag att jag har fått gjort allt jag ska göra nu på ett tag. Det har sänkt sig en känsla av lugnhet i alla fall. Jag har lagt ut lite saker på blocket. Där ska jag också lägga ut min gamla bil så småningom. Jag har klippt mig, jag har lämnat halloweenkläderna till Charlie, jag har hämtat garantibeviset till min dammsugare hos mormor och morfar... Då är det bara byte av dammsugare, rep imorgon, spelning på lördag, vikning av tvätt, inläggning av tvätt i garderob, handla och laga mat så den är klar när Leona kommer hem idag som står kvar på listan. Det är i och för sig inte så lite men jag behåller lugnet ändå...

Jag tror jag hinner med en timmes datorspelande innan jag får sätta igång.

Jag har nu plöjt igenom The Graveyard Book av Neil Gaiman och som vanligt efter att ha läst en av hans böcker är jag mer än nöjd. Visst det är en barnbok eller ungdomsbok men Gaiman har sett till att boken är skön för alla åldrar.

Gaiman riktar sig till barn på en seriös nivå. Han vet att barn är starkare än vad många andra tror och precis som i Coraline är boken stundtals skrämmande men ändå fantastisk.

Det börjar med ett mord. The man Jack mördar en hel familj förutom ett spädbarn som lyckas komma undan och råkar hamna på en kyrkogård där det blir adopterat av spökparet Owens. Han får namnet Nobody men kallas kort och gott Bod. På kyrkogården finns även den mystiske Silas som blir hans beskyddare.

Man följer Bod genom hans uppväxt och genom en massa äventyr som kan utspela sig på en kyrkogård för en ung pojke som kan göra saker man bara kan lära sig av de döda. Och samtidigt har the man Jack aldrig slutat leta efter honom.

Det enda sätt som jag egentligen upptäckte att detta var en ungdomsbok på var att vanliga begrepp som till exempel 'deja vu' beskrivs för läsaren men detta stör mig inte i min läsning. Boken är också stundtals illustrerad och detta kan jag också uppskatta som vuxen. Detta är en väldigt spännande bok. Jag läste den på engelska och kommer en dag i framtiden hitta den på svenska enbart för att lättare kunna läsa den för mina framtida barn.

Idag var jag och köpte mig en bil minsann. En silverne toyota från tvåtusenfyra. Alltså en som är tio år nyare än min skruttiga gamla ford. Jag fick ge sextiotusen för den och har alltså varit på banken och pratat med en trevig kvinna där. Nu ska jag bara sälja min gamla bil. Jag kommer nog inte få mycket för den men alla tillskott till kassan är välkomna. Jagt kommer även ge mig i kast med att sälja andra oönskade saker som jag har liggande. Sommardäck, datorspel, lite hyllor med mera.

Jag passade på att skaffa en hemförsäkring när jag ändå skaffade en bilförsäkring. Det har jag inte haft sen jag skaffade min första lägenhet i Ängelholm. Alltså sedan februari förra året. Det finns en hel del som skulle kunna ha hänt på den tiden om jag tänker tillbaka på vad man gjort i lägenheterna. Fester och rep, rollspel och fest. Nu är jag i alla fall skyddad när jag är hemma och i bilen och på jobbet. Vilket nästan är överallt jag är. 

Ikväll har jag också blivit intervjuad. Leona har ett arbete i skolan som går ut på att man ska intervjua någon om vad som helst och då blev jag utfrågad om rollspel, vilket är ett ämne jag är välbevandrad i så det funkar ju. Det var rätt så kul att få frågor och svara professionellt på dem. 

Snart bär det iväg mot jobb. Nattvecka denna veckan. Det innebär att jag denna veckan har ledig tid mellan tolv när jag stiger upp och halv fem när Basse kommer hem från jobbet. Det är nämligen rep hela veckan inför lördagens spelning. Vi måste öva in en hel del evergreens.

Igår var jag ute och tittade på bilar och jag blev så trött. Och jag blev irriterad. Jag hade spanat in ett par bilar på blockets annonser och visst därför vilka bilhandlare jag skule åka till. Men jag förstår inte varför de inte sätter ut priser på sina bilar på gårdarna där de begagnade bilarna står. Jag vet ju inte om det är en kunds bil eller om det är nån som är till salu. När jag bara går och kikar och är sugen på att eventuellt köpa en ny bil vill jag inte behöva kontakta en säljartyp och le och säga att jag har si och så mycket pengar, vad kan de erbjuda mig... De enda bilarna som det överhuvudtaget fanns priser på var de som var putsade och polerade tryggt inomhus som låg cirka tvåhundratusen över min prisklass.

Så jag blev trött på det och Leona som följde med mig drabbades tyvärr av min irritation och grinighet. Det var inte så mycket men jag kände att om jag inte behärskar mig nu så kommer jag bara bete mig som en obstinat unge. Villinte villinte villinte!!! Men jag ville... ville är kanske fel ord, jag tänkte att åka till ett ställe till inte kunde skada innan jag sket i alltihopa. Och där, såklart hittade jag en fin bil i min prisklass. Som stod låst och det fanns inte en försäljare så långt ögat kunde nå så jag kunde inte provsitta i den. Jag ska dit igen på måndag så fort de öppnar.

Idag ska vi på ikea och kolla lite. Sen är det rollspel. Jag missade förra söndagen. Inte bra.

Idag har jag pratat med en trevlig kvinna på banken och diskuterat lån och pension.

Jag befinner mig i en situation där jag måste skaffa en bil illa kvickt och måste låna pengar till detta. Och hon lyckades få mig att förstå det mesta av det hon snackade om med räntor hit och amorteringar dit. En sak är dock säker. Jag måste hitta bilen jag vill köpa innan jag lånar pengar till den.

Jag har också ändrat i mitt pensionssparande. Efter att ha varit obefintligt ett litet tag har jag nu när jag fått löneförhöjning satt igång med det igen och också ändrat så attom jag gud förbjude skulle kola vippen så tillfaller mina besparingar mitt dödsbo istället för att åka tillbaka i den stora potten. Jag känner mig duktig och ansvarstagande.

Jag har under morgonen också kollat lite på nätet på bilannonser i ängelholm och hittat en röd chevy pickup. Jag suckade lite lyckligt innan den anvarsfulla biten av hjärnan blev aktiv igen och kom med vettiga argument som: Vad ska du med en pickup? Vad ska du frakta egentligen? Vill du inte ha baksäte i din nya bil? o.s.v Så det kommer inte bli en sån. Kanske en gång i framtiden om eller när man har råd att ha två bilar i familjen att man kan skaffa en då... Men inte nu. Nu ska man tänka på bensinförbrukning och årsmodell, komfort och så vidare. Och framför allt. Att tänka på att skaffa en bil som inte bara känns som ett fortskaffningsmedel utan som man kan känna sig lite cool i. Är det knasigt att tänka så? Käner man sig lite häftig i sin bil så tar man hand om den bättre. I alla fall inbillar jag mig at det är så.

Basse kommer vid tolv och då ska vi runt till lite bilfirmor och kolla lite innan vi beger oss till Nick´s för vår spelning i kväll. Och imorgon var det tänkt att jag och Leona skulle köra runt och kolla på möbler men det blir nog lite bilar imorgon också. Hoppas inte bilhandlarna snappar upp min desperation. Men de är väl tränade till att lukta sånt på en.