Nytt år och nytt utseende på bloggen. Egentligen bara en mindre förändring men man ska ju kunna känna igen sig här.

Det är nu endast fjorton dagar tills jag och Leona flyttar till ny lägenhet. Vardagsrummet/köket är fullt av lådor, vissa fulla, vissa bara väntar. I morgon kommer soffan, det knäckta åbäket, att kastas ut och vi kommer ha kvar två sittkuddar. Det kommer funka. Vi köpte en ny soffa i lördags som ska anlända om fem veckor. Jag tror aldrig jag varit så här upprymd över en flytt innan. På fredag ska vi upp dit och gå runt med papper, penna och tumstock. Och så får vi tillgång till förrådet. Superbra. Då kan man börja smygflytta lite grann.

Nu ska jag återvända till tavlan jag håller på att måla.

Att finna tid. Detta ständiga problem. Man skulle tro att det skulle vara lättare att finna tid till det man älskar. Men om man inte "finner tid". Om man finner sig själv sitta i soffan och kolla på bilder på katter på nätet i stället, hur mycket brinner man för det då?

Ett av mina nyårslöften är att jag ska vara klar med ett utkast av min bok innan nästa nyår. Jag kanske presterar bättre med en deadline eller nåt. Sommarkattsyndikatet heter boken och jag började klottra på den en helg i Göteborg under första Way out West, när nu det var. Längesen i alla fall...

En annan sak jag vill göra mer är att måla. Jag tror inte det är så just nu att jag inte finner tid. Det är mer att det är för bökigt. Jag måste hämta saker från sovrummet och sen stänga ute katterna från vardagsrummet. Lägga fram tidningar som stänkskydd och allt känns så omständigt. I nästa lägenhet kommer det finnas ett rum helt avsett till kreativt arbete. Det borde underlätta.

Jag vill bli klar med min Arkana-serie. Det är tavlor som inspirerats av tarotkort utan att nödvändigtvis ha samma innebörd. Här är 'Den Hängde'.

Igår kväll var jag ledig eftersom det var trettondagsafton. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Det har jag glömt bort nån gång. Det viktiga är i alla fall att man får en ledig dag och det är aldrig fel. I stället för att göra någonting konstruktivt så stack jag hem till Basse och Jeppelina och spelade tvspel. Dragon age. Jag måste ta och skaffa mig en PS3. Det blev också filmmaraton. Oceans 11. Och  de två uppföljarna. Den första filmen är en smart och charmig nyinspelning av den gamla Oceans 11 med Frank Sinatra, Dean Martin och resten av the ratpack. Tvåan är en direkt halvkass uppföljare som stundtals blir riktigt pinsam. I tredje filmen börjar det arta sig igen och är nästan uppe i ettan (eller elvans) klass igen.

Jag kom hem vid midnatt. Och idag hade jag tvättid direkt på morgonen. Jaja. Nu har man i alla fall lite rena kläder igen. Nu är det dags att lämna hemmet för att bege sig till höganäs för att hämta lådor och sen till jobb.

En dag kvar tills älsklingen kommer hem.

Idag hade det varit strömavbrott på jobb så ingenting fungerade som det skulle när jag kom dit. Allting som v går i automatik fick nu skötas i stort sett manuellt så man fick rusa fram och tillbaka och nästan vara på två ställen samtidigt föt att det skulle gå. Det var stressigt, virrigt och påfrestande. För systemet är gjort för automatik och är inte alls logiskt ellr lättarbetat när man måste köra det manuellt. Jag upptäckte ett flertal saker, småsaker som hade gjor allt lättare. Men sen är jag ju ingen ingenjör...

Sen kom jag att tänka på strömavbrott i allmänhet. För bara några år sedan innebar strömavbrott att man fick ta fram stearinljusen. Nu förlorar vi i stort sett allt. Kommunikationen. Många har ju bara mobil och det varar tills batteriet tar slut. Datorer, tv, allt som är kommunikation och underhållning för många. Borta. Man hade inte kunnat köpa nånting. Även om kassorna hade varit öppna i affärerna så har folk inte kontanter ute längre.

Ju mer jag tänkte på det ju större och värre blev scenariot. Det är inte längre så att livet blir lite krångligare utan ström. Det blir kaos.

Det känns lite som om vi målat in oss i ett hörn på nåt sätt.

Dagen började riktigt dåligt. Mycket av det som gör en dålig dag är resultat av att man inte tänkte dagen innan har jag insett nu men i förmiddags var allt elände. Och det var en sådan dag så att minsta lilla sak som gick fel förstorades upp i huvudet på en fast man egentligen visste bättre.

Jag somnade inte förrän tre på natten. Jag låg och vred och vände på mig och hade alltså ingen lust att gå upp klockan halv åtta. Och inte lust att väckas att katterna som bråkade högljutt precis utanför sovrumsdörren. När jag kom ut upptäckte jag att skosnörena på mina nya skor var söndertuggade. Eftersom jag glömt tömma kattlådan så kan ni ju gissa var katterna valt att gå på toaletten. Det var nervälta saker från köksbänken och gitarren låg omkullvält. Till råga på allt fanns varken kattmat eller bröd hemma så jag fick yrvaket trotsa kylan och gå och handla.

När saker verkade ha lugnat ner sig satte jag mig för att spela lite datorspel för att upptäcka att min dator börjar slumpmässigt krascha igen så fort grafikkortet blir lite påverkat. Jag köpte en laptop som skulle gå att spela med. Jag har redan fått den bytt en gång. Jag funderar på att avinstallera alla spel. Blir jag spelsuge finns alltid spindelharpan.

Bilen behövde tankas och tanklocket gick inte att stänga igen. Det problemet visste jag skulle komma och var förberedd och ute i god tid för att hinna inom verkstan på vägen till jobbet. Det är ett litet problem som kanske tar tio minuter att fixa. Men det var stängt. Mekanikern var ute på ärende och lappen på dörren informerade mig vänligt att han förväntades återkomma efter mitt skifte påbörjats. Jag var vid det här laget duktigt uppgiven över hela dagen. Det låter kanske småaktigt men jag skyller delvis på att det är måndag och delvis på sömnbrist.

Som tur var var allt precis som vanligt på jobbet.

Jag begav mig ikväll över till mina goda vänners hus för lite kalas. Lite vindrikande och dessertätande. Det var väldigt trevligt. Vi hade bra och trevliga samtal och lyssnade på bra musik. Plötsligt bestämdes det att vi skulle gå ut. Jag har vanligtvis inte några problem med detta. Jag brukar spela på en krog, jag brukar gå dit ofta men ikväll... Ikväll var annorlunda på så många sätt. Det var en massa saker som störde mig ikväll att de saker jag vanligtvis inte bryr mig så mycket om störde de med.

Jag kunde inte föra en konversation utan at skrika in i örat på den jag talde med.

Detta eliminerar möjligheten att tre pers talar om samma sak samtidigt.

Jag kände inte en enda människa förrutom de som befann sig på samma fest som lämnats tidigare, där vi hade samtal som involverade mer än två personer.

DJ:n envisades med att spela Magnus Uggla, GES (för er som inte minns era tursamma jävlar... 'När vi gräver guld i USA'.) samt allt möjligt annat som borde glömts bort.

Så. På en kväll som gått från att sitta i goda vänners lag, haft trevliga samtal och druckit gott vin till att handlat mest om att trängas, försöka inte få sin öl utspilld, hört dålig musik så högt att jag haft svårt att kommunicera med mina vänner... Äh, skit samma... Jag gick hem.

Jag kände mig gammal ett tag. Men efter en stund tänkte jag om. Jag är inte för gammal. Jag är exakt rätt ålder. Det är kanske bara så att den krogen drar fel sorts folk just nu. Jag vill kunna spendera en kväll med mina vänner och samtidigt uppskatta utelivet. Träffa folk som man sett förr. De enda jag träffade ikväll var ett ex och en tjock gubbe som grabbade tag i mig med sina trädstammar tillarmar och dansade med mig som en docka tills han fått sin shotbricka.

Jag gick hem tidigt. Jag kollade klart på en film och ska kolla på en till nu.

Så ett år har gått till ända igen, och det som skett ska aldrig hända igen... som Big fish sjöng i deras nyårshambo nån gång på nittiotalet. 

Julen är väl över. Jag åt ingen skinka, jag fick julklappar och jag hade kul med släkt och vänner. Jag har spelat Arkham horror och provat hemgjord glögg. Jag fick konsertbiljetter av Leona och jag blev bjuden med att spela med bandet på en spelning den 26:e.

Och nu är det... Eller, imorgon är det nyår...

Jag älskar nyår. Jag får alltid den där känslan i bröstet av frihet och hopp. En känsla av glädje och inspiration. Jag känner mig lite nöjd och förväntansfull samtidigt där runt tolvslaget. Bland vänner och skumpa och fyrverkerier så varar känslan inte länge men den dyker upp varenda år år ger mig en liten tår i ögat.

På nyår blir vi en hel drös vänner som ska äta och dricka och ha kul. Jagoch Leona ska stå för förätten. Jag ser verkligen fram mot nyår.

Detta året om man ser bakåt så har det hänt en hel del. Början på 2009 är försvunnet i det dåliga minnets dimma. Men sen börjar jag minnas. Jag träffade en flicka på nätet som jag aldrig träffade. Jag hade min första utställning. Jag anordnade en skattjakt i frack och fez. Jag och min bästa vän blev husband på vår stamkrog. Jag flyttade till en mindre lägenhet. Jag blev trettio år gammal. Och jag träffade mitt livs kärlek i Leona och vi blev sambos efter att ha varit tillsammans i knappt fem månader.

Nästa år då? Leona och jag ska flytta igen. Till en större lägenhet. Vi ska på konsert i Mars. Min yngsta kusin i Danmark ska konfirmeras. Och en större skattjakt ska arrangeras,denna gång utan fez.

Resten är ett äventyr...

Julbocken står så tyst och timid på sin plats i närheten av granen. Med det röda snöret som håller ihop honom och sin ofta förekommande dåliga balans verkar han inte riktigt passa in. För vad har en bock att göra med jul egentligen. Om ni nu tänker på att det kanske fanns en get i stallet där Jesus föddes så har ni fel. Eller det fanns det kanske men det är inte därifrån den härstammar.

Jag började tänka på detta häromdagen när jag hörde att Gävlebocken blev nerbränd igen. Kanske att de fortsätter bygga upp den för att branden är planerad. Som ett offer till en gammal gud som byborna i American Gods gör med bilen på sjön. Men förmodligen är det inte så.

Bockarna kring jul är en kvarleva från vår vikingatid och julfirandet då. Bockarna var en representation av Tanngnjóstr och Tanngrisnir, Tors två bockar som drog hans vagn. De placerades under matbordet och man slängde ner diverse godsaker till dem under kvällens gång. Denna tradition ändrades under årens gång och en populär bocklek var att smyga in bocken till grannen osedd. Sedan skulle grannen smyga tillbaks den. Och så höll man på så.

Fram till 1800-talet gick ungdomarna på landet runt från gård till gård och framförde skådespel eller bocksånger för folket. En i gruppen var alltid utklädd till bock oc det var denna person som var i fokus. Man hoppades bli inbjuden på något gott att äta och starkt att dricka.

Efter 1800-talet så klädde far ut sig till julbocken och delade ut presenter på jul. Sen kom tomten in i bilden och julbocken fick nöja sig med att stå liten och vinglig under granen och vara lite obetydlig. Stackars bock. Du hade din storhetstid. Nu härskar tomten.