För några månader sedan lovade jag en kväll när vi var på väg hem från krogen att jag skulle spela rollspel med Leona bara hon och jag. Nu är det inget snuskigt med i leken här... Jag är rollspelare. Jag har spelat en hel del rollspel i mitt liv sedan jag först blev introducerad för Drakar och Demoner när jag var ca åtta år gammal, hemma i min kompis Tomas pojkrum i Höganäs.

Leona har inget emot att jag är borta i stort sett varje söndagskväll, hon tycker faktiskt det är rätt skönt har jag fått veta. Och då är allt bra ju. Förutom att det någonstans i mig har känts som om att det är lite viktigt för mig att Leona förstår vad rollspel går ut på då det är en rätt så stor del av mitt liv då det är för nuvarande min största hobby. Allt hon vet är att vi har papper och pennor, en massa böcer och slår med tärningar. Även om det stämmer så är rollspel så mycket mer och därför kom förslaget att vi skulle spela bara vi två så hon får lite bättre förståelse för vad det är jag gör.

Så efter att ha tänkt en hel del på vilket scenario som skulle kunna passa bra och vilket spel kom jag på att drakar och demoner 6 funkar bra och började knåpa på ett spel som kunde ta en eller två tillfällen att klara. Men det växte och växte och nu  har jag grunden till en episk kampanj. Om Leona gillar det, vem vet så kan man nog fylla på med lite fler spelare och spela lite grann framöver.

Det börjar närma sig jul. I år känns det som om jag är ute i god tid med alla julklappar och jag tar allt med ro. Pynt kommer upp så småningom och så vidare. Jag var ute och tittade i affärer tidigare idag och tog det otroligt lugnt. Jag vet inte varför men alla lyktor och allt glitter sätter mig inte i en klockren julstämning. Den har inte kommit än. Lite kanske när det har druckits glögg här hemma med tända ljus och pepparkakor men annars känner jag bara lugn inför julen. Leona är lite mer stressad över allt som ska hinnas med med skolan och flytt upp till Ängelholm men då får jag dela med mig av mitt lugn till henne.

Jul och nyår ligger framför oss och hur mycket jag än ser fram emot julafton med mys, familj och paket, och hur kul än nyår ska bli i goda vänners lag så ligger nu mitt fokus längre fram. I februari får vi som tidigare nämnt vår nya lägenhet och det är mer de planerna som får mig att drömma mig bort.

Det är egentligen helt vidrigt att gå upp så tidigt som halv fem men jag vaknade av mig själv och var relativt pigg. Nja... Pigg är väl fel ord men det kändes onödigt att somna om. Jag gick av någon anledning och lade mig i tid igår. Jag tror att det har att göra med att jag inte har en TV längre.

Men nu har jag i lugn och ro tid att äta lite frukost och dricka en två koppar kaffe. Inte stressa... Vanligtvis hoppar jag upp, kastar mig i mina kläder, skvätter vatten i huvudet, borstar tänder och springer ner till bilen. När jag väl är framme på jobb så säckar jag ihop av trötthet tills Totte sätter en kopp kaffe framför mig och muttrar nåt ohörbart med ett tonfall mittimellan humor och irritation.

Idag kan jag istället vara den där jobbiga killen som kommer onödigt munter allt för tidigt på morgonen. Ni vet en så som halvsjunger fram ett "GodmorgonGodmorgonGovänner!" och har ett nöjt leende på läpparna... Sån kan jag vara idag.

Idag är det officiellt. Leona delar nu adress med mig och vi har idag varit i Malmö en liten vända och hämtat en byrå och en massa böcker. Efter middagen så har vi organiserat i garderober. Gamla påslakan och udda strumpor har slängts och jag har varit händig och flyttat på hängstång i garderoben som numera är hennes.

Jag vet att det inte är mycket men jag känner mig bra när jag är framme med tumstock och skruvmejsel och hammare och saker blir som jag tänkt mig. Förr hade jag tummmenmitt i handen men på senare år har jag blivit mer och mer händig. Jag har alltid sett upp till min far som kan allt det där med att snickra och mura och kitta fönster och jag har alltid fått hjälpa till under min uppväxt men det är liksom först nu som jag kan fixa det av någon anledning. Kanske för att självförtroendet är högre, vad vet jag?

Det är ungefär åtta veckor kvar tills vi får vår nya lägenhet så det kanske är lite dumt att packa upp hennes böcker och saker men vem vill bo i flyttlådor i över två månader? Så jobbigt är det inte att lägga ner saker i bananlådor. Och dessutom... Nu när hon bor här ska vi båda känna oss som hemma.

Jag blir bara mer tillfreds och lycklig för var dag som går.

Och just det ja... Min stylophone kom idag. Underbart. Det är en fantastisk manick. Eller instrument om man hellre vill kalla den det.

Efter en lugn start på veckan på jobb lånade jag min fars släp. Jag och Leona har varit i Helsingborg idag och hämtat två bokhyllor vi köpt på blocket. Visst har de lite repor men sånt får man ta om saker är begagnade. Men jag har i alla fall skaffat mig vuxenpoäng idag. Jag tror man får det för att backa med släp. Om det inte tar för lång tid att få rätt på det för då ser det bara löjligt ut. Jag fick rätt så bra kläm på det faktisk. Nu menar jag inte att detta är en mirakulös bedrift men för att vara färsk på det så...

Vi passade på att bli bjudna på middag och kaffe hemma hos föräldrarna när vi ändå lämnade släpet. Nu har vi monterat upp hyllorna som för närvarande i sin tomhet mest fungerar som kattkoja.

Idag ska vi hjälpa min syster och hennes pojkvän att flytta. De har köpt et hus i Kågeröd mitt ute i ingenstans. De närmsta grannarna är danskägda sommarstugor. Nu har jag ju inte varit där ute än men om jag har förstått det rätt så finns det ingen affär i närheten, det finns ingen mobiltäckning och inga fik eller krogar...

Jag har en tumregel för mitt boende... Om jag blir sugen på, säg en snickers klockan halv tolv på natten så ska jag kunna gå och köpa en. Det är vad jag kräver och så har jag det nu. Närmsta statoil ligger sju minuters promenad från min lägenhet.

Jag kan anta att den halvisolering eller vad man kan kalla det som ett hus i skogsbrynet långt ifrån stora staden kan erbjuda tilltalar en hel del människor men jag antar att jag är alldeles för urbaniserad för att lockas av det. I alla fall i längre stunder. Alla vill väl komma bort lite då och då...

Även om jag inte är världens mest aktiva innekille så vill jag känna staden runt om mig. Även om det bara är en stad som Ängelholm som inte är så stor. Jag vill ha mobiltäckning. Jag vill kunna ta en kall öl i goda vänners lag på stan och sen kunna gå hem. Om jag har glömt köpa smör vill ja inte behöva sätta mig i bilen och köra en kvart...

Men jag och mmin syster är väldigt olika på många sätt och jag vet att hon kommer bli lycklig därute i Kågeröd, och det är ju det som räknas.

Det är lustigt hur små menlösa flashspel kan vara beroendeframkallande. Jag har nu suttit framför ett litet spel som heter Canabalt ett tag och försökt klå mitt rekord på 2864 meter. Det går ut på att springa. Hoppar gör man med musknappen. Spela inte på jobbet. Hela dan kommer gå åt.

http://www.canabalt.com/

Håll till godo och lycka till.

Jag och Leona är snart sambos på riktigt. Från månadsskiftet står hon skriven på vaktgatan 22 och från och med årsskiftet har hon ingen lägenhet i Malmö. Tanken var också att vi inte skulle bo i min lilla tvåa hur länge som helst och har satt upp oss på bostadsköer lite varstans. När jag häromdagen ringde till hyresvärden för att få Leonas namn på dörren tipsade tanten om en fyra som blir ledig om några månader. Vi hade egentligen tänkt oss en trea men om man kan få en fyrarummare för strax över sex tusen så vill man i alla fall titta på den. Och det gjorde vi i förmiddags.

Vi sade innan Leona åkte till Malmö och jag till jobbet att vi skulle tänka över hur vi vill göra och att vi skulle prata om det när vi träffades senare på kvällen. Vi hade då redan gått över den ekonomiska biten så vi visste att det bara var själva lägenheten och inte allt runtomkring som vi behövde oroa oss för. För i ärlighetens namn. Vem har sin ekonomiska situation klart för sig när man har näsan i skolböcker eller nävarna i pulverhögar?

Jag gjorde som så att jag föreställde mig lägenheten i mitt sinne, tömde den på de möbler som den hade när vi tittade på den och fyllde den med egna fantasier och möjligheter och jag gillade vad jag såg. När jag kom hem hade Leona förberett med hatt och ja- och nej-lappar. Bara så man slipper biten om vem som ska säga först. Så vi lekte Robinson...

Det blev två stycken JA på lapparna. Så snart blir det flytt igen. Lite över hundra meter längre upp på gatan till en fyra på nittiotvå kvadrat. Det kommer bli hur kul som helst. Även om det blir mer att dammsuga.