Även om det fortfarande är kallt och smutsig snö ligger kvar i hörnen så finns det ändå ett löfte om vår i luften. Och efter det kommer sommaren som bekant. Jag har funderat lite på vilka låtar som kommer ligga på heavy rotation i sommar. En tidig kandidat var Walking on sunshine... Jag fick sommarkänslor och allt men det förstördes av att mix megapol spelade refrängen mer än konstant så fort någon nämnde nåt tjejplan eller nåt.

En sommarlåt, en klassiker, ska inte vara ett uppenbart alternativ eller en dålig låt bara för att den har ordet sommar i titeln. Se på Sommartider hej hej med Gyllene tider. Den är ju bara tröttsam, även MED öl i kroppen. Låten behöver inte handla om sommar. Man är ute efter en känsla. Om det så är på stranden, i bilen, vid grillen...

Just nu ligger det inte så många låtar på min lista. Men en av dem är den här:

More to come.

Denna veckan har gått undan. Jag gillar i och för sig förmiddagsveckor av just den anledningen. Och det är just det som är ett problem för vem vill egentligen att tiden ska rusa på?

Jag är inne i en svacka vad gäller mitt arbete. Det kommer med jämna mellanrum och som min syster påpekade. Det går upp och ner för alla men när pikarna är nätt och jämnt acceptabla och dalarna är ett rent helvete är det kanske dags att se sig om efter nytt. Leona förstår inte varför jag inte gjort det innan. Jag har varit lätt bitter den senaste tiden. Även om jag varit på gott humör har något kanske påminnt mig om mitt arbete och fått mig irriterad.

Arbetet i sig är det kanske inte så mycket fel på men det är en massa små saker där som nu står mig upp i halsen. Människor som jag börjat förakta och inte skulle sakna om jag aldrig såg dem igen. Jag tänkte ju bara jobba där i ett eller två år innan jag sökte mig vidare och i år är jag inne på mitt tionde år. Och det är lätt att fastna...

Så jag borde leta efter nytt. Men det är kristider och jag har min stabila inkomst. Och jag har en jävla massa ursäkter... Nån drog paralellen till en kvinna som misshandlas av sin man och inte vill lämna honom i rädlsa för att det blir sämre. Men jag vet inte det...

Men visst är jag rädd. Jag och Leona har hittat en lägenhet vi vill bygga en framtid i ihop och jag vet inte hur vi skulle ha råd med den om jag skulle bli arbetslös eller få kraftigt minskad inkomst. Visst kan vi flytta igen men jag vill slå mig till ro nu. Jag tänkte att jag kanske kunde ta större risker sen när Leona pluggat klart. Jag tänker en hel del men gör lite just nu. Jag skickade en intresseanmälan till Ica Maxi idag. Det är inte ett drömjobb men det är på cykelavstånd hemifrån och det är NÅT ANNAT. En liten del av mig slocknar där vid stämpelklockan varje dag och så ska man inte ha det...

Vi får se vad som händer framöver.

Strax ska jag och Leona bege oss hem till min syster och hennes kille i Kågeröd. Där kommer vi bli bjudna på tacos och marängsviss. Dock ej samtidigt. Den ena före den andra. Vi kommer ha med oss lite chips och läsk och kanske nåt annat gott. Ikväll kommer vi titta på melodifestivalen.

Man kan säga vad man vill om det. Jag är inget fan av melodifestivalen. Jag tycker det mesta av musiken där är vedervärdig och hela upplägget och presentationen är direkt pinsam. Men något av det roligaste jag vet med tv är att häckla personerna i rutan ifrån min säkra plats i soffan. Och det finns en hel del att hånskratta åt i schlagersammanhang. Det kommer bli en trevlig kväll. Jag är nöjd för jag kommer ha mat i magen och underhållning. Trevlig kväll. 

Nu såhär i melodifestivaltider så är det mycket snack om  för och emot och hur töntigt eller glammigt det är. Kvaliteten på musiken diskuteras också och man skull kunna hålla på hur länge som helst. Istället för att göra det så tänkte jag istället berätta en historia från min barndom.

Jag tror det var i fjärde klass, 'Hon har blommor i sitt hår' var största hitten på radion och vi skulle ha topplistan på roliga timmen i skolan. Det var något vi hade tre veckor på rad och tio elever skulle ha med sig en låt som det skulle röstas på.

Hemma hade jag en låda med kassettband som jag dels hade köpt, dels hade lånat av föräldrar, dels hade spelat in från olika ställen. Ett av de kassettbanden var rött vill jag minnas. Rött med silverstjärnor på. Och på det bandet fanns det massor av musik jag inte vissta vad det var men en av de här låtarna fann jag stort nöje i att lyssna på och tog alltså med den till skolan för roliga timmen.

Jag kunde inte närvara på roliga timmen dåjag skulle nån annanstans. Jag minns inte. Hemspråksundervisning eller tandläkaren eller nåt sånt. I alla fall så fick jag två ynka röster. Mina kompisar Andreas och Patrick hade sympatiröstat på mig. Nu vet jag inte vilka låtar de andra hade med sig men jag kom sist med hästlängder. Jag tror inte jag blev så ledsen dock. Nu i efterhand kan jag inte förstå att jag kunde välja den här låten bland alla mina kassettband. Jaja... Schlager är det i alla fall. Trevlig lyssning.

Jag begav mig igår till Malmö. Jag och Leona spenderade de första timmarna med fönstershopping och allmänt runtkollande i stan. När vi sen flyttat bilen till en billigare parkeringsplats fann vi en restaurang som en av våra kompisar rekommenderat... Och här ska det beskrivas noggrannt... Här ska jag välja mina ord väl...

Restaurangen heter Tusen2 och ligger på Bergsgatan, samma gata som KB. Det är en hamburgerrestaurang och vänta lite innan ni tänker "cheezy". Redan när man kom in är det som att gå in i en snygg, trendig och cool men även avslappnad atmosfär. Det hänger svartvita små fotografier på väggarna och färtemat är mörkt trä, svart, ben och silver. Strunt samma egentligen. Det hade kunnat se ut hur som helst. Vi slapp vänta länge på maten. Det var positivt. Jag hade kanske hunnit dricka en tredjedel av min öl.

Dennna hamburgare. Himmel! Det var som om en ängel nedstigit i köket. Eller i min mun... En koloss med Jack Daniels BBQsås, cheddarost och bacon. Osten var mjuk men inte rinnig. Baconen var perfekt tjocklek och inte för mycket fett på den. Köttet var i brist på bättre ord underbart. Pommes följde med, man kunde välja sallad eller klyftpotatis också men jag valde pommes. De kom ut perfekt frasiga oc med en gyllene färg. Jag har aldrig varit så nöjd på en restaurang förr vill jag minnas. Och det var inte så farligt dyrt heller.

Konserten... Cookies n' Beans öppnade och satte en hög ribba för Roseanne Cash. Det var ös, stämmor och countrystämning så det stod härliga till. Roseanne var cool, jordnära och riktigt bra. Det började lite stelt men det värmde upp efter bara två tre låtar. Med sig hade hon sin make John Leventhal som är en jävel på gitarr. Många låtar var från listan såklart och man har hört hnnes far sjunga dem men hon gjorde dem helt klart till sina egna med kanske ett fåtal undantag som jag inte kan minnas nu. Jag tyckte hon gjorde en riktigt skön version av 'Girl fron the north country' som slog versionen som Johnny Cash sjöng ihop med Bob Dylan på fingrarna. Jag var väldigt nöjd med kvällen. Jag slumrade till i bilen till tonerna av Cookies n' Beans-skivan jag köpte och sen slocknade man direkt när man kom hem.

Det var en underbar dag.

Idag kommer bli en  bra dag. Jag är nämligen ledig från jobbet. Leona gav mig konsertbiljetter i julklapp och idag ska vi dit. Vi ska se Roseanne Cash i Malmö. Cookies and Beans är förband fick jag reda på igår och efter att ha sett youtubeklippet nedan förstår man varför det är världens bästa bonus.

Så min dag ser ut såhär: Först frukost och läsa ut en riktigt bra bok, sen göra mig i ordning och bege mig ner till Malmö och spendera en mysdag med min älskling.

Det är märkligt det där med hjärnspöken, eller om det är beroende som man inte trodde man hade som gjorde sig påmint.

Sedan nyårsafton har jag inte rört tobak i någon form över huvudtaget. Jag tuggade en hel del V6 i början men hade egentligen aldrig några symptom av abstinens. Visst. Jag kanske tappade humöret nån gång men i övrigt har allt gått bra. Jag har inte något sug kvar längre alls om jag hade nåt från början.

Men så igår när jag precis hade stämplat ut från jobb så sköljde det över mig. Ett otroligt begär och en hunger. Jag blev så maniskt sugen på en cigarett. Hade någon gått förbi då som rökt vet jag inte vad jag hade gjort. Men när jag sedan satte mig i bilen och körde iväg försvann begäret lik snabbt som det upstått. Det var då jag först började tänka på det. Kommer jag ha viljestyrka om det sker i närheten av rökare på fest? Kommer mina vänner neka mig giftet jag suktar efter vid ett så svagt ögonblick?

Eftersom det är enda gången det hänt sedan nyår, och vad är det? Sjuttio dagar? Så är det nog ingen större fara. Säger jag nu ja... Jag har varit ickerökare förut och hållt mig i över ett år... Min inställning till det hela är lite annorlunda nu.

Med monotont nattarbete börjar hjärnan att fly. Och jag började tänkan på frågan om meningen med livet. Inte själva meningen i sig. Jag tänkte på de som när de ställs inför frågan lätt bakåtlutat skrockar och säger att: "Det är ju lätt... Meningen med livet är artens överlevnad. Skaffa barn och uppfostra dem." Nja... Det är väl skillnad på meningen med livet i stort och syftet med arten och meningen med DITT liv? Eller. Om man verkligen tror att det är det som är meningen så... Ja låt mig säga såhär: När man skaffat ett eller ett annat antal barn och uppfostrat dem till myndighet. Efter det har man tjänat ut sitt syfte och fyller inte längre en funktion för arten. Vad göra då? Ska man gå och självdö och lämna plats för andra? Vi inbillar ju oss att det måste vara mer än så. Vi människor tänker ju att vi är mer. Jag menar, jag har aldrig ställt mig frågan vad som är meningenmed en gets liv.

Det finns många svar. Lycka, Kärlek, Maslows behovstrappa, framgång i arbetslivet. Och vad händer när man nått det man trodde var ens mål? När man fått flickan eller pojken. När man sitter i sin fina trädgård med ett glas vin och goda vänner en sommarkväll. Och man undrar: Är det här allt?

Därifrån kommer nog alla kriser. Tjugoårskrisen. Vad ska jag bli? Trettioårskrisen. Hur ska jag hinna bli vad det nu är jag ska bli innan det är för sent? Fyrtioårskrisen. Är det här allt så dör jag. Jag är för gammal. Jag odlar långt hår och köper en harley och lämnar fru och barn.

Alla söker vi på något sätt efter någon sorts mening. Hela tiden. Vissa åker till Indien. Andra till Australien, Ibiza eller Karlstad. Det svåra är att hitta något som man inte vet vad det är. Eller var. Och hur vi än gör ställer vi oss undrande till om det verkligen är det här som är vårt syfte. Sartre skrev att människan är dömd till sin fria vilja och det kan ligga en viss sanning i det. Vårt sökande efter ett syfte med vår existens ger en viss ångest. Vi väljer att leta. Vi väljer att tro på högre makter. Vi väljer att lämna hus och hem för att leta efter lyckan i Las Vegas. Och så fortsätter det.

Och sen finns det de som tror på ödet. Att allt är förutbestämt. Av vem? Är det ens öde att kanske befinna sig på en speciell plats vid ett speciellt tillfälle? Kansker bara för att knuffa någon i en kö som leder till att den okända människan hittar sitt livs kärlek. Slumpen är ju som känt ingen tillfällighet.

Frågan är större än vad vi kan begripa. Finns det kanske flera meningar? Byts meninge med livett ut allt eftersom vi åldras och byter åsikter och livssyn? Handlar det om att samla på ögonblick? Vem vet. Men jag tror att meningen med mitt liv. En av dem i alla fall handlar om att ständigt söka efter den. Vi människor är ju trots allt en nyfiken art.

Det är faktiskt mycket troligt att Douglas Adams hade rätt när han skämtsamt skrev att svaret på frågan om livet, universum och alltng faktiskt är 42.