Jag har varit på arbetsintervju idag. Eller rättare sagt en förintervju. Jag får hoppas att jag inte gallras ut. Men det kändes som att det gick bra. Jag svarade på frågorna efter bästa förmåga. (Varför envisas de med att fråga efter ens negativa sidor? De förnekar jag ju!) Jag blev lite nervös ett tag men jag har ju inget att vara nervös över.

Det rör sig om ett jobb på en byggvaruhandel. Antingen i Ängelholm eller en tjänst i Förslöv som inte ligger långt härifrån.

Hoppas, hoppas, hoppas.

Ikväll blir det mer repande. Basse kommer sen. Igår fick vi till Halo så bra att vi nästan fick rysningar båda två.

Idag skickade jobbet mig på energiutbildning.

Det var en väldigt massa siffror och nu vet jag att företaget spenderar lika mycket energi som en genomsnittlig svensk stad per år. och att man slösar jättemycket pengar när man inte stänger avv datorn och tvn på knappen. Och jag blev också lärd att om man inte stänger dörren så blir det kallare.

Nej, nog skämtat. Det fanns lite intressanta saker också. Men på tok för mycket siffror på för kort tid för att minnas något av det. Och jag tror att killarna som gjort den här undersökningen på över ett år och som nu skulle presentera den var fullt medvetna om den genomsnittlige industriarbetarens intresse för TWh och naturgas från Danmark. (Sverige får all sin naturgas från Danmark.) De skojade lite nödigt att vi fick ta en bensträcka lite då och då för att inte somna.

Jag undrar hur det känns. Att vara intresserad av ett ämne, spendera ett år åt att undersöka just ett företag, och sen, efter du presenterat vad du funnit för de det berör, tvingas berätta det för grupp efter grupp av gubbar som bara vill hem?

Man måste nog bita ihop lite grann. Jag försökte att inte nicka till och jag lyckades rätt så bra. Jag hade kanske ett eller två svaga ögonblick. Men något fastnade. Till exempel, visste ni att vi får 34% av vår olja från Ryssland? Jag trodde det mesta kom från Norge eller typ Saudiarabien. Norge kom på tredje plats och Saudiarabien låg nere bland "övriga" i de sista femton procenten.

Och kom ihåg, dra ut mobilladdarna när ni inte använder dem och stäng av tvn på knappen.

Det kommer bli en spännande vecka. Det kommer bli en musikalisk vecka. På fredag ska jag och Basse a.k.a Mugshot, spela på Nick´s 20-årsjubileum. Så denna veckan kommer det bli en hel del repande. Och när jag inte är och repar så kommer jag antingen vara på jobbet eller spela Wii.

Vi har lånat ett Wii av min syster och hennes kille och hade väl tänkt skaffa ett eget så småningom. Leona vill ha ett Wii Fit.

Idag ska vi ut till min syster. Hon fyller år. Hon bjuder på tårta och kaffe i Kågeröd. Min syster gör goda tårtor.

(Varför uttrycker jag mig helt plötsligt i korta konstateranden istället för vanliga meningar? Jag låter ju dum!)

I vilket fall som helst så kommer vi förmodligen inte vara där hela kvällen så om vi är hemma i god tid så sätter vi nog igång med repandet redan idag.

Sen på torsdag händer en sak som jag skriver om då istället.

Det är mycket festligheter nu runt påsk. I torsdags kom min faster och farbror på besök från danmark. Inte hit men till morsan och farsan så vi var där och åt och hade det trevligt. I går fyllde min morfar år så då var vi där och åt och drack och hade trevligt. Idag ska vi till Kristianstad på kalas. Påskmiddag och kalas samtidigt. Det kan inte bli annat än gott.

Jag är dock inte idealgästen på en påskmiddag då jag äter varken ägg eller inlagd sill.

På måndag ska vi ut till Kågeröd och hälsa på systern som fyller år. Och det var den helgen. Mycket farande fram och tillbaka. Men det är gött att röra på sig.

Jag har påbörjat något jag kallar projekt Svergrike för ett tag sedan utan att ha några illusioner om att det ska bli något. Det kan bli vad som helst, när som helst. Ensam eller tillsammans med någon eller några hade jag tänkte detta frö växa, och det har gått ii växlande hastighet. Men det har varit mycket annat på gång, resor, arbetsansökningar, jobb och fler ursäkter. Men jag behöver inte ursäkter när jag inte satt några regler eller deadlines för mitt skrivande. Däremot har jag lite dåligt samvete för att Sommarkattsyndikatet hamnarlite i skymundan för mitt nya projekt.

Men så läste jag Sara Lövestams blogg angående att ta sitt skrivande på allvar och det klingar sanning i mitt sinne när jag läser det. Jag ska ta mitt skrivande på allvar, vad det än är jag skriver för något.

Här har ni adresserna:

http://svergrike.blogspot.com

http://sara.kipara.se/

Jag lyssnade igår på P3 Labb. Ett ofta bra radioprogram som spelar udda och ny musik. Jag hade dålig mottagning i trucken som vanligt men en låt fick mig att leva upp där i den skumpiga hytten.

Sture External av bandet VED.

Coolt namn också. Jag har haft igång deras myspacesida på hög volym nu när jag gått här hemma och diskat och bäddat sängen och njutit för fulla muggar. Snart kommer det en ep. Den får nog ta och införskaffas.

Lyssna själva och njut.

http://www.myspace.com/vedsound

Ibland tänker jag på språket, det är ingen hemlighet. Att jag sedan skulle vara konsekvent i mina åsikter angående språket har jag aldrig sagt. Ibland så anser jag att norrmännen gjorde rätt när de städade upp sitt språk. Det borde vi också göra kan jag tycka ibland. Som alla olika stavningar på tje-ljudet till exempel...

kiosk

tjuv

chips

stjärna

sjal

chans

skift

Ja ni ser... Hade det inte varit enklare med två fasta stavningar till dessa tje- och ske-ljud? Kanske inte. Man kan också se det som att en massa olika stavningar berikar språket. Men kan man med den inställningen stava alla ord som man vill? Det är risky business.

Jag har ockkså en tveksam inställning till bokstaven 'c'. Som norrmännen gjorde sig av med om jag inte minns fel. För egentligen, vad har man för nytta av en bokstav som låter antingen som ett 'k' eller ett 's'? Men jag antar att det går in under regeln med olika stavningar. Jag vet, det ser knasigt ut i skrift om en kanserpatient kommer sycklande. Men där kommer vi också in på det där med olika stavningar. Det bästa är nog att låta saker vara som de är. Det funkar ju rätt bra.

Jag satt och bläddrade igenom kyrkans tidning Amos av någon anledning och fann en sida som tog upp det här med de sju dödssynderna. Eftersom de gamla dödssynderna numera är svåra för dagens människa att relatera till har vatikanen uppdaterat dem. De gamla synderna, högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och likgiltighet är tydligen okej nu. I stället ska vi akta oss för att utöva miljöförstöring, moraliskt omstridda experiment, genmanipulation, drogmissbruk, vållande av fattigdom, växande orimlig rikedom och social orättvisa.

Ja det är väl överkonsumtionav kaffe som stämmer in  på mig i så fall... Jag känner att de gamla har större relevans, inte för att jag tror på synd eller så, men dagens människa, det vill säga, mannen och kvinnan på gatan går numera jävligt fria för jag vill säga att det är en väldigt liten del av världspopulationen som gör sig skyldiga till moraliskt omstridda experiment och genmanipulation till exempel.

Amos kände tydligen samma sak för de gjorde sin egen lista på sju. Dessa sju dödssynder är "ättlingar" till de ursprungliga dödssynderna.

Distanslöshet: Att prata hög i mobil på bussen och blogga om sitt liv: SYNDARE!

Pirat-parasiterande: Långtidsarbetslös och laddar hem true blood från pirate bay: SYNDARE!

Frånkoppling: Tittar inte på nyheterna och läser inte tidningen: SYNDARE!

Samarbetssvårigheter: Kan inte arbeta med vem som helst och finner inte automatiskt sin plats i ett arbetslag: SYNDARE!

Miljöokänslighet: Köper inte kravmärkta varor och åker flygplan på semestern: SYNDARE!

Sunkighet: Röker, dricker öl, äter chips till lunch: SYNDARE!

Otrevnad: Har en ogenomtänkt planlösning och oklippt gräsmatta: SYNDARE!

I brist på bättre uttryck: Herregud!!! Är inte detta aningen småsint? Med dessa mått så är vi alla syndare. DÖDSSYNDARE. Men då vet vi var festen hålls när allt tar slut då.

Jag har ingen aning om hur allvarligt man ska ta dessa uttalanden men hade det varit i valfritt månadsmagasin som brukar ha fjantiga test så hade jag inte lagt nån vikt vid det. Nu kom det från kyrkans tidning, och därmed så anar jag att det finns ett uns av sanning i det. I alla fall från deras sida. Jag går inte själv i kyrkan. Det är för mycket skuldkastning där. Jag tror inte på synd per se. Jag tror däremot på att man utan religion i ryggen ändå kan bli en vettig och trevlig människa.