Jag har en viss övertro när det kommer till tärningar. Jag vet inte om detta är vanligt bland rollspelare, att sätta sin tilltro till tärningarna eller i alla fall skylla på dem när det går dåligt. Okej... Det sistnämnda vet jag att spelare gör. Och jag trodde också att det var allt jag gjorde. Mina tärningskast har det senaste året blivit sämre och sämre. Nu är de katastrofala. De andra i min spelgrupp skrattar åt mig och några av dem har erkänt att de ärligt tycker synd om mig. Jag har kommit fram till att det är mina gamla tärningar som det är fel på. Jag har haft dem sedan jag började spela rollspel vilket var för nästan femton år sedan.

Mojon är slut i dem helt enkelt. Annars hade de inte arbetat mot mig.

Hur illa kan det vara med en jävla tärning tänker ni... Låt mig ge exempel. Vi spelade ett spel där det gäller att med vanliga sexsidiga tärningar slå så högt som möjligt vilket ledde till att jag konstant slår ettor och tvåor. Kanske en enstaka fyra. Nu ska vi snart spela ett spel där motsatsen gäller. Man vill inte slå sexor. Vad tror ni händer? Givetvis låter tärningarna mig lyckas precis så sällan så jag ska tro att det finns hopp. Men faktum kvarstår... Det behövs nya. Mojon är slut.

Idag ska jag ner till Malmö för att köpa nya tärningar. Man kan beställa över nätet men då har man inte fördelen att känna på dem eller få en känsla för dem.

Det kan i och för sig vara mig det är fel på men jag tänker byta ut tärningarna först. Visar det sig att jag fortfarande slår som en kratta efter det får jag ta itu med det problemet då.

Vanligtvis bryr jag mig inte ett skvatt om fotboll. Det var en period när jag umgicks tätt med en HIF-supporter som jag gav fotboll ett halvhjärtat försök. Det var det året de vann allsvenskan. Men det rann ut i sanden. Jag gick helt enkelt inte igång på det.

Men nu har jag en fotbollsintresserad fästmö och det är fotbollsVM så jag tänker ge det en chans till. Inte bara att sitta och glo när det är match igång, nej... Jag ska schemalägga så jag kan se intressanta matcher. Lära mig systemet. Bunkra upp med chips och öl på lediga dagar. Kanske till och med läsa sportsidorna i tidningen. Jag har redan koll på offsideregeln. Hur krångligt kan det bli?

Heja Danmark!

Äen om det nu har regnat i en vecka och sommaren kan kännas som ett grått ingenting så tror jag ändå att vi har varma sommarkvällar framför oss. Dagar vid vattnet och sol sol sol... Till detta vill jag ha en spellista som jag påbörjade för ett tag sedan som sakta växer fram. Nu lägger jag till en låt som bar är superb till vilken sommarfest som helst. Amen Corner: Expressway to your heart. Glöm inte skruva upp volymen. Håll till godo.

Igår blev ingenting gjort. Jag slösade en hel förmiddag på Questionale Content. (Finns länkat.) Idag jobbar jag natten och har en hel dag till mitt förffogande och jag har redan målat, diskat, dammsugat, handlat och tömt kattlådan. Ja... Jag klappar mig själv på axeln. Duktig Kent... Jag måste dock gå och handla igen. Jag tänkte göra korv stroganoff till middag ikväll och vi har inga vegetariska korvar hemma. Och så tänkte jag baka en morotskaka idag eller imorgon och jag glömde så klart kolla så vi hade tillräckligt med morötter. Jaja. Lite motion har ju inte skadat något, förutom en massa joggare som blivit påkörda och fotbollsspelare vars knän gått i tusen delar och... Hmm. Ja det var ju inte det jag pratade om.

Man kan säga att allt det jag inte fick gjort igår fick jag gjort idag med råge. Och ja känner mig nöjd med mig själv. Nu ska jag slappna av och lyssna lite på Van Morrisson ett tag. Ahh...

Jag är generellt för allmänbildning. Jag hänger med rätt så bra på 'Vem vet mest' och jag stör mig på folk som är oallmänbildade. Som en god vän till mig berättade om en han hamnat i diskussion med som inte visste vad palestina var för något.

Jag är också för onödig kunskap. Dels för att det är kul och för att man får briljera lite. Visste ni att det röda i läppstift kommer från kaktuslöss och att en elefants hjärta slår lika många gånger under dess livstid som en näbbmus hjärta? Nu vet ni.

Något som jag har tyckt är lite fascinerande är folk som memoriserar hela citat och citerar Hemingway eller Sartre eller nån annan höjdare på passande ställen. Okej... Oftast händer detta på tv eller film men det är ju där vi hämtar våra flesta förebilder i ung ålder. Och förr var det säkert ett tecken på enormt kunnande och kulturell presige. För att kunna de citaten var du tvungen att ha läst de författarna och minnas vad du läste. Nuförtiden kan vilken tjomme som helst med en dasstidning komma ut från tjotta med ord av Darwin och Dickens i huvudet redo att avfyras vid ett passande tillfälle. Men nuförtiden lever vi inte för klassikerna som förr. I alla fall inte jag. Numera är det snarare popkulturen som styr och jag kan hellre passa in ett "Med ett schysst stålrör kan man slå världen med häpnad" på ett bra ställe än ett "Kalla mig Ishmael".

Vissa tycker om att citera låttexter. Och där finns det precis som överallt annars lager på vad som är okej. Ett Dylan-fan som hör någon säga "The times they are a-changin´." rynkar på näsan. Ska man citera en låttext. Ta aldrig titeln. Och för allt i världen ta inte med artistens namn. "The times they are a-changin´, som Bob Dylan sa!" Vet folk inte om att det är Dyla så förtjänar de inte att veta. Detta gäller alla musiker med hög cred-kvot.

När jag gick i gymnasiet tyckte jag och ett par vänner det var coolt med latinska citat. (Åter igen... hämtat från tv. Kapten Picard hade alltid ett citat eller två nånstans i sin tajta uniform.) Vi memorerade en hel del. Jag minns dock inte vem som sade dem. Med ett undantag på en eller två. "Alea eacta est" Julius Caesar.

Att fyra av en sån kan på samma sätt som andra citat lätt låta högtravande och snobbigt. Och återigen. för allt i världen. Låt bli, eller i alla fall håll det till ett fåtal gånger som du påpekar vem som sagt det. Annars kan man råka ut för att man sitter på en fest och diskuterar något och man känner att nu! Nu kan jag säga det där citatet. Det passar in! Och man säger det och det blir lite högtravande. Och efteråt tittar man på människorna som är där. Lägger till en konstpaus och lägger till. "Orson Welles." Man känner att alla tittar på en i beundran och man känner sig beläst och intelligent. Till någon säger...

"Du. Den dasstidningen har jag också."

Jävlar... Jag hade egentligen tänkt göra en massa saker nu på förmiddagen. Måla lite, skriva lite och eventuellt börja läsa lite i en bok. Och så diska. Men istället drösar man bort framför datorn. Internetserier är tidsslukare. Jag tyckte det var nyss jag körde Leona till stationen och nu kollar jag på klockan och inser att jag hinner precis få i mig lite käk innan jag måste susa till jobb.

Mer disk i morgon alltså. Jaja. Det är ingen tabbe jag inte gjort förr.

Om lite mer än en timme ska jag befinna mig på sjukhuset och få min rygg röntgad. Det var en lucka som dök upp och jag blev inpetad tidigare. Det är skönt.

Min rygg har dock känts relativt bra i ett par dagar nu vilket är konstigt med tanke på hur jävla mycket det har spänt och värkt i fera veckor. Visst har jag kännt att det varit något som stramat där bakmen inte något som hindrat mig i mina rörelser. Nu har jag sju dagar framför mig på jobbet. Eftermiddag och natt-vecka. Förhoppningsvis blir det relativt lugnt. Vem vet, vi kanske har fått våra sommarjobbare. Sen blir det frivecka. Tänk så får jag skattepengarna innan det.

Hur kommer det sig förresten att vi säger röntgen medan man i engelstalande länder säger X-ray? Det låter ju så mycket coolare. X-ray! Skulle det funka i Sverige? Jag ska bli X-strålad... Jag jobbar med X-strålar... Nej... Det funkar inte bra.

Nog rabblat. Nu frukost! 

I närheten av där jag bor finns det en del skönhetssalonger. En av dem heter 'Salong van Gogh'. Jag bara undrar vad de tänkte när de döpte den salongen. Van Gogh skar av sig örat om jag inte minns fel. Är det verkligen sånt som man vill att folk ska tänka när de går förbi salongen. Ärligt talat så tror jag inte folk i första hand tänker: "Ah, van Gogh. Den där expressionistiska målaren, känd för sina stilleben och så vidare..." Jag tror de flesta är liksom jag när de ser namnet. "van Gogh? Ärde inte han som skar av örat?"

Kom in kom in och få en klippning. Nej tack...

(Det börtilläggas att jag inte provat just den beautysalongen, eller andra, och de är säkert jätteduktiga därinne. De hade bara lite otur med namnet.)